Aida opera är Giuseppe Verdis storslagna drama om kärlek och krig i det forntida Egypten, och ett av de mest spelade verken i hela operarepertoaren. Operan hade urpremiär den 24 december 1871 på Khediviska Operan i Kairo, med libretto av Antonio Ghislanzoni efter ett scenario som ofta tillskrivs den franske egyptologen Auguste Mariette. I dag sätts Aida upp regelbundet över hela världen, från Verona till Kungliga Operan i Stockholm.
Från Suezkanalen till Kairopremiären
Khediven av Egypten, Isma’il Pasha, ville egentligen ha en opera till invigningen av Suezkanalen 1869, men Verdi tackade först nej. Det var när Mariette skickade sitt scenario om det gamla Egypten via teaterchefen Camille du Locle som Verdi lät sig övertalas, mot ett arvode på 150 000 franc. Kostymer och dekor tillverkades i Paris, men fastnade där under det fransk-tyska kriget och belägringen av staden 1870-71. Premiären sköts upp, och det blev i stället Verdis Rigoletto som fick inviga det nya operahuset i Kairo. När Aida till slut kunde ha urpremiär den 24 december 1871 blev den, enligt Verdi själv, en triumf utan like. Redan året därpå fick operan sin europeiska premiär på La Scala i Milano, med Teresa Stolz i titelrollen.
Handlingen: en synopsis i fyra akter
Aida, den etiopiske kungen Amonasros dotter, lever som slavinna vid det egyptiska hovet och är hemligt förälskad i fältherren Radamès, sjungen av en tenor mot Aidas sopran. Även den egyptiska kungadottern Amneris älskar honom, vilket sätter Aida i en omöjlig sits redan i första akten: ett krig mot Etiopien tvingar henne att välja mellan sin älskade och sitt hemland. Översteprästen Ramfis leder ceremonin där Radamès utses till fältherre och överlämnar det heliga svärdet inför fälttåget.
I andra akten segrar Egypten under Radamès ledning. Amneris lurar av list Aida att avslöja sin kärlek, och kungen belönar sin fältherre med Amneris hand i äktenskap, samtidigt som Aida och hennes far hålls kvar som gisslan.
I tredje akten, natten före Amneris och Radamès trolovning, ber Amneris i Isistemplet medan Aida väntar vid Nilens strand. Amonasro övertalar sin dotter att locka ur Radamès Egyptens krigsplaner, och när han av misstag avslöjar dem avslöjas också hans förräderi inför Amneris. Aida och Amonasro flyr, medan Radamès låter sig gripas.
I fjärde akten döms Radamès för högförräderi av Ramfis och prästerskapet till att begravas levande i valvet under Vulcanustemplet. Aida har i hemlighet gömt sig i graven för att dö tillsammans med honom, medan Amneris ber om frid för dem båda ovanför.
De mest kända sångnumren
Verdis Aida räknas bland operahistoriens mest praktfulla musikaliska verk, med allt från intima kärleksdueter till hymnisk ceremonimusik och marscher blåsta på särskilda Aida-trumpeter. Radamès aria Celeste Aida i första akten och Aidas Ritorna vincitor hör till verkets mest krävande nummer, medan Triumfmarschen i andra akten är ett av operarepertoarens mest bombastiska ögonblick. I tredje akten sjunger Aida den gripande arian O patria mia, och operan avslutas med duetten Immenso Ftha, där Aida och Radamès tar farväl av livet tillsammans. Ännu 1917 var Aida den mest spelade operan på Metropolitan Opera i New York, dit den kom redan 1886, och verket räknas i dag som ett av de tydligaste exemplen inom klassisk musik på hur en italiensk stor-opera kan bära på både politisk sprängkraft och personligt drama, ett arv från romantiken som epok som Verdi förde vidare in i det tjugonde århundradet.
Aida i Sverige: från Stockholmsoperan till Kungliga Operan
Aida hade svensk premiär på Stockholmsoperan redan den 16 februari 1880, och sattes därefter upp igen 1911, 1925 och 1951. Folkoperan gjorde en egen, faraonisk tolkning 1985 i regi av Claes Fellbom, och Wermland Opera hade premiär på verket 2023.
Kungliga Operans nuvarande uppsättning, i regi av den kanadensiske regissören Michael Cavanagh med scenografi av Magdalena Åberg, hade premiär 2018. Christina Nilsson gjorde då sitt genombrott i titelrollen, med Ivan Defabiani som Radamès, Katarina Dalayman som Amneris och Johan Edholm som Amonasro, under Pier Giorgio Morandis ledning. Recensionerna av 2018 års premiär var blandade: kritiker hyllade sångarnas insatser men var mer kluvna till Cavanaghs regigrepp. Uppsättningen fick nypremiär i augusti 2025, med Christina Nilsson tillbaka som Aida, denna gång alternerande med Oksana Nosatova, och med Vincenzo Milletarì som dirigent. Precis som med Carmen opera fungerar storslagna uppsättningar av Aida som statusmarkörer för operahus som vill visa både sångarnas och körens fulla kapacitet, och publiken svarar återkommande med stående ovationer efter Triumfmarschen.
