René Magritte (1898–1967) var en belgisk surrealistisk målare vars bilder av bowlerhattklädda män, gröna äpplen och en pipa som inte är en pipa har gjort honom till en av 1900-talets mest citerade konstnärer. Till hans mest kända konstverk hör Människosonen, Bildernas förräderi, Golconda och Älskarna, alla målade med samma stillsamma, nästan fotografiska teknik som gör de orimliga motiven ännu mer gåtfulla.
Det som skiljer Magritte från många andra surrealister är just detta lugn. Där konstnärer som Salvador Dalí sökte det drömlikt smältande och överdrivna, målade Magritte fullkomligt verklighetstroget, och lät stötestenen ligga i själva idén snarare än i formen.
Vem var René Magritte?
René François Ghislain Magritte föddes den 21 november 1898 i Lessines i Belgien, som äldst av tre bröder. Modern arbetade som hattmakerska, en detalj som senare speglats i hans återkommande motiv med bowlerhattar, och hon tog sitt liv 1912 genom att drunkna sig i floden Sambre. Episoden har ofta, om än omdiskuterat, kopplats till Magrittes senare motiv med ansikten skymda av tyg.
Magritte studerade vid Académie Royale des Beaux-Arts i Bryssel mellan 1916 och 1918. Hans tidiga måleri präglades av impressionism och influenser från futurism och kubism, innan han i mitten av 1920-talet upptäckte den italienske metafysiske målaren Giorgio de Chirico och fann sin egen surrealistiska röst. Just den stillsamma mystiken i de Chiricos bilder, vardagliga motiv laddade med olöst spänning, blev en avgörande förebild för den belgiske konstnären. År 1922 gifte han sig med barndomsvännen Georgette Berger, som skulle förbli hans följeslagare och ofta återkommande modell livet ut. Han dog den 15 augusti 1967 i Bryssel, 68 år gammal.
René Magrittes mest kända konstverk
Magritte målade under ett halvt sekel, men ett fåtal verk sticker ut som de mest spridda i konsthistorien.
- Bildernas förräderi (La trahison des images, 1929) föreställer en pipa målad med fotografisk precision, med texten “Ceci n’est pas une pipe” under. Verket är kanske Magrittes mest citerade och sammanfattar hela hans konstnärliga projekt: skillnaden mellan ett föremål och dess bild.
- Människosonen (Le fils de l’homme, 1964, på engelska ofta kallad “The Son of Man”) visar en man i kostym och bowlerhatt vars ansikte till stor del skyms av ett svävande, grönt äpple. Äpplet döljer just den del av ansiktet som skulle avslöja vem mannen är, ett grepp Magritte själv beskrev som en kamp mellan det synliga och det dolda. Målningen räknas i dag som en av Magrittes mest ikoniska bilder och har använts i otaliga omslag, affischer och filmreferenser.
- Golconda (Golconde, 1953) skildrar dussintals identiska män i bowlerhattar och mörka rockar som svävar över en stad som regndroppar, ett motiv som lekfullt ifrågasätter idén om individualitet i det moderna samhället.
- Älskarna (Les amants, 1928) föreställer ett par som kysser varandra genom tygstycken draperade över deras huvuden, en bild som väckt oräkneliga tolkningar kring närhet, anonymitet och det gåtfulla i mänskliga relationer.
- Ljusets rike (L’empire des lumières) är en serie målningar där en mörk, nattlig gata målas under en ljus dagshimmel (franska: ciel), en effekt som skapar en overklig, stillsamt obehaglig stämning.
- Det stora kriget (La Grande Guerre, 1964, på engelska “The Great War”) visar samma bowlerhattklädda man, men här skyms ansiktet i stället av en vit duva. Titeln, med krigets allvar ställt mot en fredsdrömmande duva, är ett av Magrittes tydligaste exempel på hur han lät namnet på ett verk vända upp och ner på dess innehåll.
Vad betyder “Ceci n’est pas une pipe”?
Frasen “Ceci n’est pas une pipe”, Detta är inte en pipa, är målad rakt under pipan i Bildernas förräderi och har blivit ett av surrealismens mest kända citat. Poängen är enkel men djuplodande: en målning av en pipa går inte att stoppa tobak i och röka, den är bara en representation, inte föremålet självt. Genom att peka på gapet mellan bild och verklighet ifrågasatte Magritte hur vi automatiskt likställer avbildningar med det de föreställer, ett grepp som senare filosofer, bland dem Michel Foucault, skrivit hela essäer om.
René Magrittes arv i dag
Magrittes bildvärld, med sina bowlerhattar, moln, äpplen och fönster som suddar ut gränsen mellan inne och ute, har spridit sig långt utanför konstvärlden och präglat allt från reklam och filmaffischer till musikomslag. Tillsammans med samtida som Pablo Picasso förändrade han hur 1900-talets publik såg på vad ett konstverk kunde vara, om än på ett helt annat sätt: där Picasso bröt sönder formen med kubismen, som Magritte själv provade tidigt i karriären, bröt Magritte sönder logiken bakom fullkomligt vanliga former.
I Bryssel är Magritte Museum helt ägnat åt konstnärskapet och rymmer den största samlingen av hans målningar, teckningar, fotografier och personliga föremål. Enskilda verk finns dessutom spridda på museer som MoMA i New York och Museum of Fine Arts i Houston. Det surrealistiska klimat som Magritte verkade i växte delvis ur dadaismens uppror mot konventionell konst, en linje som gör honom till en central länk mellan 1910-talets konstupplopp och det moderna bildspråk vi fortfarande omges av i dag.
Bild: Lothar Wolleh / Wikimedia Commons, licens CC BY-SA 3.0.
