Den korta versionen: andra världskriget började den 1 september 1939, när tyska trupper korsade Polens gräns i gryningen. Det längre svaret rör sig genom ett helt decennium — med en fredsuppgörelse som sådde frön till revansch, en europeisk politik av systematiska eftergifter och ett hemligt pakt undertecknat i all hast nio dagar innan kanonerna avfyrades.
Men det began med ett slagskepps artilleri mot ett fort i dimman.
Klockan 04:45 — den 1 september 1939
Det tyska slagskeppet Schleswig-Holstein låg förtöjt i Danzigs hamn sedan slutet av augusti, officiellt på ett “vänskapligt besök”. Klockan 04:45 den 1 september 1939 avfyrade det de första skotten mot det polska fortet Westerplatte, beläget på en halvö utanför Danzig.
De polska soldaterna i fortet — knappt 200 man — förväntades ge upp inom timmar. De höll stånd i sju dagar.
Samma morgon inledde Luftwaffe bombningar av polska städer. Sirener väkte Warszawa kl. 06:00. Katowice, Kraków, Tczew och Tunel träffades av de första bombraiderna. Wehrmacht rullade in från väster, norr och söder med totalt 1,5 miljoner soldater. Polen förfogade över ungefär 700 000.
Klockan 10:00 steg Hitler upp i riksdagen och förklarade att Danzig tillhörde Tyskland. Han presenterade anfallet som ett svar på ett påstått polskt angrepp mot en tysk radiostation i Gleiwitz — en provokation SS självt hade regisserat natten innan.
Det var krigets första timmar. Ingen visste ännu att de nästa sex åren skulle döda 70–85 miljoner människor.
Varför Polen? Bakgrunden till invasionen
Nazityskland krävde återigen kontrollen över Danzig (Gdańsk på polska) — en fristad under Nationernas förbund sedan Versaillesfreden 1919, med övervägande tysk befolkning. Hitler ville dessutom ha en “exterritoriell motorväg” och järnvägsförbindelse genom den polska korridoren — en landremsa som separerade Ostpreussen från resten av Deutschland.
Polen vägrade.
Men orsakerna gick djupare än en hamnstad. Hitlers ideologi föreskrev Lebensraum — tyskt livsrum österut, i Vitryssland och Ukraina. Polen var det sista hindret på vägen dit. Och Molotov-Ribbentrop-pakten, undertecknad bara nio dagar tidigare, hade precis avlägsnat det sista hindret för invasionen.
Decenniet som ledde dit: Versailles till München
Att förstå när andra världskriget började kräver att man förstår Versaillesfreden 1919. Det fördrag som avslutade första världskriget lade grunden för nästa.
Deutschland förlorade Elsass-Lothringen till Frankrike, stora delar av sina östra landområden (däribland den polska korridoren), sina kolonier och flottan. Det tvingades betala enorma krigsskadestånd och begränsa sin armé till 100 000 man utan flygvapen eller stridsvagnar. I det tyska nationella medvetandet blev det en ödmjukelse — ett “diktatfredsfördrag” som spred Dolkstötslegenden: myten om att Deutschland hade förråtts inifrån, inte militärt besegrats.
Hitler utnyttjade denna skam metodiskt.
1933: Hitler utses till rikskansler.
1936: Wehrmacht marscherar in i det demilitariserade Rhenlandet — ingen europeisk makt reagerar militärt.
1938: Nazityskland annekterar Österrike i det som kallas Anschluss — återigen utan motstånd från väst.
September 1938: Münchenavtalet. Storbritan och Frankrike ger Hitler Sudetlandet i utbyte mot löftet om “fred för vår tid”. Premiärminister Chamberlain landar i London och viftar med papperet.
Mars 1939: Hitler ockuperar resten av Tjeckoslovakien. Münchenkompromissens logik spricker offentligt.
April 1939: Storbritan utlovar Polen militärt stöd om landet hotas.
Den appeasementpolitik som dominerat brittisk och fransk utrikespolitik under hela 1930-talet hade gett Hitler varje eftergift han begärt — och han tolkade varje eftergift som ett svaghetstecken.
Molotov-Ribbentrop-pakten — den avgörande förutsättningen
Den 23 augusti 1939 undertecknade Deutschlands utrikesminister Joachim von Ribbentrop och Sovjets utrikesminister Vjatjeslav Molotov en icke-angreppspakt i Moskva.
Öppet var det en handels- och vänskapspakt. Hemligt var det ett avtal om att dela Polen och Östeuropa i intressesfärer: Nazityskland fick västra Polen, Sovjet fick östra Polen plus de baltiska staterna. Sovjet skulle dessutom leverera en miljon ton råolja och stora mängder livsmedel och råvaror till Deutschland.
Pakten var avgörande av ett enda skäl: den eliminerade risken för ett tvåfrontskrig. Hitler hade studerat första världskriget — kriget på två fronter hade krossat det kejserliga Deutschland. Med Molotov-Ribbentrop-pakten i ryggen kunde han angripa Polen utan fara att Sovjet ingrep.
Anfallet den 1 september 1939 var därmed inte en impulsartad handling. Det var slutet på en noggrant planerad diplomatisk och militär offensiv.
Det militära förloppet: Polens fall
Wehrmacht använde Blitzkrieg — blixtkrigets taktik. Snabba pansarenheter skar igenom polska försvarslinjerna, Luftwaffe dominerade luften och polsk kommunikation lamslog. Det polska flygväldet förstördes under de första dagarna.
Polen slog tillbaka i vad som kallas Bzura-offensiven, 9–15 september — ett av de större polska motanfallen under kriget. Men det räckte inte.
Den 17 september 1939 inledde Röda armén sin invasion av östra Polen, i enlighet med Molotov-Ribbentrop-paktens hemliga protokoll. Polska trupper stred nu på två fronter.
Warszawa omringades den 16 september. Den 27 september kapitulerade den polska huvudstaden. Polen hade slutat existera som stat.
Ungefär 65 000 polska soldater dog i strid under invasionen. Hundratusentals togs som krigsfångar — av vilka de polska officerarna i Katyn fick de fasansfullaste ödet: Sovjet avrättade drygt 22 000 polacker, däribland officerare och intellektuella, i skogarna utanför Smolensk våren 1940.
Vill du läsa om hela det vidare krigsförloppet — från Polens fall till Japans kapitulation 1945 — finns det sammanfattat i vår genomgång av andra världskriget.
Krigsförklaringarna 3 september 1939
Att Storbritan och Frankrike förklarade krig mot Nazityskland den 3 september 1939 förvandlade formellt den tyska invasionen av Polen till ett europeiskt storkrig.
Processen var inte dramatisk i sin form: den brittiska ambassaden överlämnade ett ultimatum till von Ribbentrop kl. 22:30 den 1 september. Svarstid: 48 timmar. Inget svar kom. Kl. 11:15 den 3 september talade Chamberlain i radio: “Denna nation befinner sig nu i krig med Deutschland.”
Frankrike förklarade krig samma dag, kl. 17:00.
Men — och det är historiskt avgörande — ingen militär hjälp sändes till Polen. Väst upprättade en marinblockad av tysk handel. Trupper ställdes upp längs den franska gränsen (Maginotlinjen). Herbst 1939 och vintermånaderna fram till maj 1940 kallas ironiskt nog “sittkriget” (phoney war, drôle de guerre) — nästan ingenting hände militärt på Västfronten.
Polen slogs ensamt i öst.
Debatten: startade kriget egentligen 1937 eller 1941?
Det officiella startdatumet — 1 september 1939 — är det datum som lärs ut i skolor världen över och som historiker generellt accepterar. Men det finns seriösa argument för alternativa startpunkter.
1937-teorin: Japan invaderade det egentliga Kina den 7 juli 1937 i fullskala efter Lukoubro-incidenten. Miljoner dog i det kinesisk-japanska kriget innan en enda europeisk gräns kränktes. Ur ett globalt perspektiv var den värsta destruktionen redan igång — men västerländsk historieskrivning tenderar att behandla det som ett separat krig.
11 december 1941 — historikern Peter Harmsens argument: Harmsen menar att det inte var ett sant världskrig förrän Hitler — med anmärkningsvärd strategisk dumhet — förklarade krig mot USA den 11 december 1941, fyra dagar efter Pearl Harbor. Dessförinnan existerade två separata regionala konflikter: Japans krig mot Kina i Asien och Deutschlands krig i Europa. De var inte koordinerade, och Axelmakternas samarbete var i praktiken minimalt. Det var Hitlers krigsförklaring mot USA som smälte samman de två konflikterna till ett sant världskrig.
Historikern Anthony Beevors alternativ: Beevor pekar på Slaget vid Khalkhin Gol sommaren 1939 — en storskalig militär konfrontation mellan Sovjet och Japan med uppskattningsvis 10 000 döda på sovjetisk sida och 20 000 på japansk — som avslutades med vapenstillestånd den 15 september 1939. Beevor ser detta som ett möjligt globalkrigets inofficiella start.
Debattens poäng är inte att ifrågasätta att polacker, britter och fransmän upplevde att deras krig började den 1 september 1939. Poängen är att historiens tidsgränser är mänskliga konstruktioner — inte naturlagar.
Konsekvenserna av ett krig som startade denna dag
Det krig som officiellt startade den 1 september 1939 varade i sex år och rullade över fyra kontinenter. De mänskliga kostnaderna var astronomiska: historiker uppskattar att 70–85 miljoner människor dog i andra världskriget — ungefär 3 procent av jordens befolkning år 1940. Civila utgjorde 70 procent av alla offer.
Precis som den franska revolutionen omformade 1700-talets Europa omformade andra världskrigets utbrott och slutresultat hela den internationella ordningen: FN grundades 1945, kalla kriget inleddes, de europeiska kolonialimperierna började upplösas och Europas inre gränser ritades om en gång till.
Det begynnande skottet mot Westerplatte klockan 04:45 den 1 september 1939 var startskottet för allt detta. Bakom det låg tjugo år av revanschlystnad, en demokratisk ordning som misslyckas med att hantera totalitarism i tid — och en hemlig pakt i Moskva undertecknad av utrikesministrarna för de två mest brutala regimerna i Europas moderna historia.
