Att försöka räkna de döda i andra världskriget är att möta en siffra som hjärnan vägrar ta in. Historiker uppskattar att 70–85 miljoner människor omkom mellan 1939 och 1945. Det är fler än hela Sveriges nuvarande befolkning multiplicerat med sju. Det är ungefär 3 procent av jordens alla invånare år 1940 — utplånade på sex år.
Andra världskriget var inte bara det dödligaste kriget i historien. Det var en serie överlappande katastrofer: ett konventionellt storkrig, ett ideologiskt folkmord, en kolonial hungerkris och ett atombombskrig — allt simultant, på flera kontinenter.
Varför är siffrorna osäkra?
Ingen exakt siffra finns. Det är det första och viktigaste att säga.
De officiella dödstalen varierar kraftigt beroende på källa — från 50 till 85 miljoner — och skillnaderna är inte bara politiska. Det handlar om metodologi.
Vad räknar man in? Direkt krigsrelaterade dödsfall (stupade i strid, bombningar, Förintelsen) ger en siffra. Lägg till indirekta dödsfall — sjukdomar som spreds i krigets spår, svält orsakad av omdirigerat jordbruk, flyktingars öde — och siffran klättrar dramatiskt. Historiker uppskattar direkta dödsfall till 50–56 miljoner och indirekta till ytterligare 19–28 miljoner.
Källornas tillförlitlighet varierar enormt. Kinas officiella statistik är omstridd bland demografer. Sovjet hemligstämplade under decennier sina verkliga förluster. Afrikanska soldater och civila som dog i koloniala konflikter är underrepresenterade i västcentrerade databaser.
Vad räknas som “kriget”? Konflikten i Kina och Japan startade tekniskt sett 1937 — två år före Polens fall. Inkluderar man det kinesisk-japanska kriget från 1937 stiger siffrorna.
Att uppge exakta dödstal vore att påstå en falsk precision. Men spannet 70–85 miljoner är historisk konsensus för den troliga storleksordningen.
Militärt vs civilt — civila betalade det högsta priset
Ungefär 21–25 miljoner soldater dog i andra världskriget. Det är enormt — men civila dog mer än dubbelt så ofta.
Minst 50–55 miljoner civila omkom: av bombningar, svält, sjukdomar, folkmord, massakrer och tvångsförflyttningar. Civila utgjorde runt 70 procent av alla offer.
Det skiljer andra världskriget skarpt från äldre konflikter. I Napoleonkrigen var civila en minoritet av offren. I första världskriget var andelen fortfarande under hälften. Andra världskriget var det moderna totala krigets genombrott — ett krig där civila infrastrukturer, städer och befolkningsgrupper betraktades som legitima mål.
Bombningarna av Dresden och Hamburg. Belägringen av Leningrad. Japanska arméns massakrer i Kina. Nazisternas systematiska utrotning av europeiska judar. Det är alla uttryck för samma logik: att civila är en del av krigsinsatsen.
Landet som betalade det högsta priset: Sovjetunionen
Ingen nation förlorade fler liv än Sovjet. Uppskattningarna landar på 26,6 miljoner döda — en siffra som fortfarande är svår att greppa.
Av dessa var ungefär 8,5 miljoner soldater stupade i strid och 18 miljoner civila dödade av krig, svält, ockupation och avrättningar. Sovjet stod ensamt för nära en tredjedel av krigets alla dödsfall.
Siffrorna i detalj ger perspektiv:
Belägringen av Leningrad (1941–1944): Tyska trupper omringade staden i 872 dagar. Över en miljon civila dog, de flesta av svält. Dagliga matransoner sjönk vid ett tillfälle till 125 gram bröd per person. Familjerna åt tapeter, läderbälten och det som var kvar i kakelugnar.
Stalingrad (1942–1943): Slaget om Stalingrad kostade sammanlagt uppskattningsvis 1–2 miljoner liv — soldater på båda sidor plus civila. Det vände kriget på östfronten.
Babi Jar (1941): På två dagar i september 1941 sköt SS och ukrainska hjälppoliser ihjäl 33 771 judar i en ravin utanför Kiev. Det var en av krigets mest effektiva massakrer och ett förebud om det systematiska folkmord som följde.
Operation Barbarossa — Hitlers invasion av Sovjet i juni 1941 med tre miljoner man längs en 3 000 kilometer lång front — var den direkta orsaken till dessa siffror. Men de tyska trupperna mötte ett land som inte kollapsade, en befolkning som kämpade och ett geografiskt djup som tillintetgjorde blitzkriegets logik.
Kina: det bortglömda krigets offer
På andra plats kommer Kina med uppskattningsvis 20–22 miljoner döda — varav 3–4 miljoner soldater och 15–17 miljoner civila.
Kinas krig mot Japan startade 1937 i Manchuriet och Shanghai. Det inkluderar Nanking-massakern (december 1937) där japanska trupper mördade 100 000–300 000 civila och krigsfångar på sex veckor. Det inkluderar också japansk biologisk krigsföring — den hemliga enheten Enhet 731 testade patogener på levande fångar i Manchuriet.
Kina är det land vars dödstal historiker är mest oense om. Men storleksordningen tjugo miljoner är konsensus, vilket gör kriget i Asien till ett av historiens blodigaste konflikter i sin egen rätt — ofta underskattat i eurocentrerade framställningar av kriget.
Polen: proportionellt störst förlust
Om Sovjet förlorade flest i absoluta tal, förlorade Polen mest i relativa termer.
5,6–6 miljoner polska medborgare dog — varav 2,9–3 miljoner var polska judar och resten icke-judiska polacker. Det motsvarar ungefär 17–20 procent av hela befolkningen. Nästan var femte pol dog.
Warszawas rivning efter uppståndet 1944 summerar ödet: 90 procent av bebyggelsen förstördes systematiskt av nazisterna som hämnd. Den polska nationen förlorade inte bara en femtedel av sin befolkning — den förlorade sin huvudstad, sin intelligentia och tre miljoner av sina judiska medborgare.
Förintelsen — sex miljoner judar, tretton miljoner offer totalt
Förintelsen, på hebreiska Shoah, var Nazitysklands industrialiserade folkmord mot judar och andra grupper 1941–1945.
Ungefär 6 miljoner judar mördades — mer än en tredjedel av världens judiska befolkning. Av dessa dog:
- ~3 miljoner i Polen, i läger som Auschwitz-Birkenau, Treblinka och Sobibór
- ~1 miljon i Sovjet, ofta i massakrer av Einsatzgruppen-trupper
- Hundratusentals i Ungern, Rumänien, Frankrike och Nederländerna
Men Förintelsen riktade sig också systematiskt mot:
- Romer: 220 000–500 000 mördade i det som romer kallar Porajmos
- Homosexuella: 10 000–15 000 dödade i koncentrationsläger
- Jehovas vittnen: ungefär 2 000 avrättade
- Funktionsnedsatta: 200 000–250 000 mördade i det hemliga programmet Aktion T4
- Politiska motståndare och krigsfångar: miljontals, särskilt sovjetiska fångar
Det totala antalet offer i Nazisternas systematiska mord beräknas till 11–13 miljoner.
De övriga länderna
Tyskland förlorade 5,3–7,5 miljoner: 3,5–5,3 miljoner soldater och 500 000–3 miljoner civila. De civila offren inkluderar bombraider mot Hamburg och Dresden, flyktingars öde och massiva förluster under Röda arméns slutoffensiv 1944–45.
Japan miste 2–3 miljoner: 1,2–2 miljoner soldater och upp till en miljon civila. Av de civila dog hundratusentals i de amerikanska bombraiderna mot Tokyo i mars 1945 och i atombombningarna av Hiroshima (70 000–80 000 direkta dödsfall) och Nagasaki (40 000–80 000 direkta dödsfall) i augusti samma år.
Jugoslwien förlorade drygt en miljon — men partisankrigen och etniska massakrer (serbiska, kroatiska, bosniska offer) gör fördelningen politiskt sprängstoff än idag.
Frankrike förlorade 600 000: 90 000 motståndskrigare och 400 000 civila.
Storbritannien förlorade 300 000–400 000 soldater och 100 000 civila.
USA förlorade 418 000 soldater — en stor siffra i absoluta termer, men proportionellt liten jämfört med europeiska och asiatiska nationer.
Dödsorsaker bortom direkt strid
Utöver direkt strid och folkmord dog miljontals av orsaker som sällan dominerar läroböckerna.
Svält och sjukdom orsakade massiv dödlighet. Belägringen av Leningrad är ett extremfall. Den bengaliska hungersnöden 1943 dödade uppskattningsvis 2–3 miljoner i det brittiska Indien — delvis orsakat av krigstida spannmålsomfördelning och bristande brittisk administrativ respons. Den holländska svälten hösten 1944 till maj 1945 dödade 18 000–22 000 civila.
Strategiska bombningar dödade hundratusentals civila i Europa och Asien. Dresdenbombningarna i februari 1945 dödade 22 000–25 000 på två nätter. Hamburgbombningarna sommaren 1943 dödade 42 000–45 000. Filipinernas huvudstad Manila jämnades med marken i Stilla havskrigets slutskede.
Krigsfångar dog i enormt antal. Uppskattningsvis 5 miljoner krigsfångar omkom av svält, sjukdom och avrättning. Tyska soldater i sovjetisk fångenskap och framför allt sovjetiska soldater i tyska händer led extrema förluster — Nazityskland betraktade slaviska krigsfångar som undermänniskor utan skydd av Genèvekonventionen.
Vad siffrorna egentligen säger
Totalt omkom 70–85 miljoner — ungefär 3 procent av jordens dåvarande befolkning. Av dessa var 70 procent civila. Sovjet och Kina stod för nästan två tredjedelar av alla dödsfall.
Det finns en statistisk fara med stora siffror: att de förlorar sina ansikten. 70 miljoner är ett tal som är för stort för direkt empati. Historien om dödsoffren i andra världskriget är i slutändan historien om 70 miljoner individuella liv — ett leningradsbarn som svälter, en polsk judisk familj som sätts på ett tåg mot öster, en ung tysk soldat som fryser ihjäl i en rysk vinter.
Siffran 70–85 miljoner är historikernas svar på frågan “hur många?”. Frågan “varför?” och “hur fick det ske?” är lika viktig — och svaret handlar om hur nationalism, ideologi och ett öppet demokratiskt vakuum kan skapa betingelserna för det otänkbara.
Om vi lärt oss någonting av andra världskrigets dödstal är det att totala krig inte skonar någon. Det är den insikten som formade FN, Genèvekonventionerna och folkrätten i efterkrigstiden — ett försök att institutionalisera det förnuft som kriget bevisade att stater inte kan garantera av sig själva.
Sveriges historia är delvis historien om ett land som stod utanför — men det var en skör och kompromissad neutralitet, omgivet av krig på alla håll. Krigets skugga sträckte sig utan undantag över varenda hörn av världen.
