Henri Matisse (1869–1954) var en fransk konstnär som tillsammans med André Derain grundade fauvismen, 1900-talets första stora konströrelse. Han räknas, tillsammans med Pablo Picasso, som en av de konstnärer som mest format den moderna bildkonsten, och hans mest kända verk, Dansen och Blå akt, hör till 1900-talets mest reproducerade målningar.
Det som gör Matisse ovanlig är hur han fortsatte utvecklas ända in i det sista. Utöver måleriet arbetade han också med skulptur, grafik och keramik, men det var när sjukdom på äldre dagar hindrade honom från att stå vid staffliet som han uppfann ett helt nytt uttryck, färglagda pappersklipp, och skapade några av sin karriärs mest hyllade verk med sax i stället för pensel.
Barndom och studietid i Le Cateau-Cambrésis
Matisse föddes den 31 december 1869 i Le Cateau-Cambrésis i norra Frankrike, äldste son till en förmögen spannmålshandlare. Familjen förväntade sig en borgerlig karriär, och 1887 flyttade han till Paris för att studera juridik. Planen ändrades först 1889, då han under en tids sjukskrivning efter en blindtarmsinflammation fick måleriutrustning av sin mor för att fördriva tiden. Han beskrev själv upptäckten som att finna “en sorts paradis”.
Matisse övergav juridiken och sökte sig till konstutbildning i Paris, bland annat på Académie Julian och École des Beaux-Arts, där han studerade för symbolisten Gustave Moreau. Moreau uppmuntrade sina elever att experimentera fritt snarare än att bara kopiera mästarna, en hållning som skulle prägla hela Matisses senare konstnärskap.
Paris, Salon d’Automne och fauvismen med André Derain
År 1905 ställde Matisse, André Derain och en handfull kollegor ut målningar på Salon d’Automne i Paris med så intensiva, orealistiska färger att kritikern Louis Vauxcelles myntade öknamnet “les fauves”, vilddjuren. Namnet fastnade, och fauvismen blev 1900-talets första konströrelse, bara några år före kubismen som skulle spränga perspektivet på ett helt annat sätt. Där impressionisterna hade byggt sitt måleri på ljusets skiftningar, lät fauvisterna färgen bli ett självständigt uttrycksmedel, fristående från motivets verkliga kulörer. Matisse arbetade ofta med bara ett fåtal starka färger, och effekten blev en bildvärld som kändes mer emotionell än naturtrogen.
Académie Matisse och de svenska konstnärerna
En mindre känd del av Matisses liv rör Sverige direkt. År 1908 tog svensken Carl Palme initiativ till Académie Matisse i Paris, en skola där Matisse själv undervisade. Omkring 40 svenska elever studerade där under hans ledning, bland dem Sigrid Hjertén, Isaac Grünewald, Edward Hald och Einar Jolin, som senare blev centrala namn i det svenska tidiga 1900-talsmåleriet och förde in fauvismens djärva färgspråk i Sverige. Samma år hade Matisse redan gift sig, tio år tidigare, med Amélie Parayre, som blev både livskamrat och ofta återkommande modell.
Gertrude Stein och Cone-systrarna som mecenater
Matisses tidiga måleri väckte lika mycket förakt som beundran, och det var inte franska samlare utan amerikaner som först vågade satsa på honom. Författaren Gertrude Stein och hennes bror Leo köpte flera av hans mest kontroversiella tidiga verk och gjorde sin lägenhet i Paris till en samlingspunkt för avantgardet. Systrarna Etta och Claribel Cone från Baltimore byggde parallellt upp en av världens största privata Matisse-samlingar, i dag en av grundpelarna i Baltimore Museum of Art. Utan dessa mecenaters tidiga risktagande hade fauvismens genombrott sett annorlunda ut.
Nice, Cimiez och de sena åren
Från 1917 tillbringade Matisse allt mer tid i Nice på franska rivieran, och han bosatte sig så småningom i stadsdelen Cimiez. Måleriet blev mer avslappnat och dekorativt under denna period. När hälsan senare försämrades och han inte längre orkade stå och måla utvecklade han tekniken “gouaches découpés”, målade papper som klipptes till former och komponerades till bilder direkt på väggen. Serien Jazz från 1947 är det mest kända resultatet. Han designade också helheten i Chapelle du Rosaire i Vence, från glasmålningar till mässkläder. Matisse dog den 3 november 1954 i Nice och begravdes i Cimiez, och nyheten om hans död sörjdes i konstvärlden som slutet på en av 1900-talets mest produktiva karriärer.
Henri Matisses mest kända verk
Bland Matisses mest kända verk märks Dansen (La Danse, 1909), där fem nakna gestalter dansar i ring mot en enkel bakgrund av grönt och blått, samt Blå akt (Nu bleu, 1907), internationellt ofta känd under sin engelska titel Blue Nude. Kvinna med hatt (1905) och Livsglädjen (1906) hör till de verk som chockade samtiden mest med sina färgval, medan Röda ateljén (1911) visar hur radikalt Matisse kunde förenkla ett helt rum till en enda färgyta. Genomgående för hans kompositioner var en vilja att stryka bort allt överflödigt och låta färg och form bära hela uttrycket. Flera av hans mest betydande verk finns i dag på Museum of Modern Art i New York och Statens Eremitage i Sankt Petersburg. Tillsammans med sina samtida konstnärer förändrade Matisse för alltid vad ett målat verk kunde uttrycka.
Henri Matisses liv och arv i dag
Matisse och Pablo Picasso nämns nästan alltid i samma andetag som de två konstnärer som mest definierade 1900-talets bildkonst, trots att deras vägar var helt olika: där Picasso bröt sönder formen genom det som ledde fram till kubismen, lät Matisse färgen själv bära det emotionella uttrycket. Hans tidiga fascination för Claude Monets ljusstudier syns fortfarande i hur han byggde bilder kring stämning snarare än exakt återgivning, en linje han sedan förde långt bortom impressionismen.
I dag hedras hans liv och konstnärskap av flera museer, bland dem Musée Matisse i Nice, som han själv var delaktig i att grunda. Från de tidiga fauvistiska målningarna till de sena pappersklippen sträcker sig ett konstnärskap som aldrig slutade förnya sig, och som fortsätter att forma hur färg och form kan användas i modernt måleri.
Bild: Carl Van Vechten / Wikimedia Commons, public domain.
