Han förlorade sin mor vid fem års ålder och sin syster vid fjorton. Fadern var religiös och hård. Munch själv låg nära döden i lunginflammation som barn, vid en tid då tuberkulos utplånade grannar och syskon med jämna mellanrum. Ur den miljön kom en av världshistoriens mest kände konstnärer – norske Edvard Munch (1863–1944), uttryckskonstnär och symbolist, vars målningar omsätter privat trauma till universell bild. Hans konstverk är inte bara konsthistoria. De är en topografi av det mänskliga psyket.
Skriet – fyra versioner av ett skrik
Inget annat konstverk sammanfattar det moderna livets ångest lika koncentrerat som Skriet. Munch skapade fyra versioner av motivet plus ett litografiskt avdrag i ungefär 45 exemplar.
De fyra versionerna:
- 1893, olja, tempera och pastel på kartong – den mest kända; Nasjonalmuseet, Oslo
- 1893, pastel – Munchmuseet, Oslo
- 1895, pastel – såldes på Sotheby’s i New York i maj 2012 för 119 922 500 dollar (drygt 1,2 miljarder kronor), det högsta priset för ett konstverk vid den tidpunkten; ägs nu av Leon Black
- 1910, tempera – Munchmuseet, Oslo
Bakgrunden är dokumenterad i Munchs dagbok:
“Jeg gik langs veien med to venner – solen gik ned – pludselig blev himlen blodrød – jeg stansede, træt – lænede mig til hegnet – der var blod og ildtunger over den blåsorte fjord og by – mine venner gik videre – jeg stod der skælvende av angst – og jeg følte et uendelig skrig gjennem naturen.”
Vilken röd himmel menade han? Krakatoa exploderade 1883 och förorenade atmosfären i flera år. Andra forskare pekar på nacreous clouds – norrskenslika skikt som förekommer vid låga temperaturer i Skandinavien. En tredje tolkning är psykologisk: Munch hade nyss besökt sin syster Laura, inlagd på ett psykiatriskt sjukhus strax norr om den plats på berget Ekeberg han sedan målade. Naturens skrik och den inre ångestens skrik smälter samman till en bild.
Figuren i förgrunden är avskalad, maskliknande, utan köns- eller åldersmärkning. Det är existentiell ångest utan attribut – en röd himmel mot skriet, en bild av moderniteten.
Stölderna 1994 och 2004
Skriet har blivit stulet två gånger – en distinktion få konstverk delar.
Den 12 februari 1994, invigningsdagen för de olympiska vinterspelen i Lillehammer, klättrade två män in i Nasjonalgalleriet i Oslo och tog 1893-versionen. De lämnade ett meddelande: “Tack för det dåliga säkerhetssystemet.” Lösensumman på en miljon dollar avvisades. Tre månader senare, den 7 maj 1994, återfanns tavlan via en gemensam norsk-brittisk polisoperation.
Den 22 augusti 2004 – Skriet-stölden 2004 – gick det snabbare och brutalare. Maskerade, beväpnade rånare gick rakt in i Munchmuseet mitt på ljusa dagen, inför vittnen, och tog 1910-versionen av Skriet och Madonna. Tavlorna var kvar borta i över två år. Den 31 augusti 2006 återfanns båda. Skriet 1910 hade fuktskador och revor; restaureringsarbetet tog månader. Madonna hade klarat sig något bättre.
Livsfrisen – ett poem om livet, kärleken och döden
Munchs mest ambitiösa projekt var inte ett enskilt verk utan en svit: Livsfrisen, undertitlad Et digt om livet, kjærligheten og døden. Den är uppbyggd i fyra kapitel:
- Kärlekens uppvaknande – oskuld, begär, den kyske kärlekens uppkomst
- Kärlekens blomstring och förfall – lidelse, svartsjuka, förrat
- Livets ångest – rädsla, ensamhet, mörkret under ytan
- Döden – förlust, sorg, intighet
Frisen visades komplett på Berlins Secession-utställning 1902. Verken Vampyr, Madonna, Ångest, Dödsrummet och Livets dans (1899–1900) är alla delar av cykeln. Livsfrisen är ett av de mest systematiska försöken inom 1800-talets konst att kartlägga mänskliga grundkänslor som ett heltäckande bildprogram.
Vampyr – kärlek och smärta
Munch gav ursprungligen målningen titeln Kärlek och smärta. Det var kritikern Stanisław Przybyszewski som myntade “Vampyr” – och det namnet fastnade, trots Munchs motvilja. En kvinna i rött lutar sig över en mans nacke. Det är inte ett angrepp; det är ett omfamning som smälter samman med ett bett. Kärlekens destruktiva kraft, femme fatale-arketypen, och offrets frivilliga underkastelse rymms i en enda rörelse.
Madonna – helgon och femme fatale
Madonna (1894–1895) är det mest flertydiga verket i Livsfrisen. En halvnaken kvinna med slutna ögon och löst hår befinner sig i ett tillstånd som antyder extasen lika mycket som döden. Munch skapade motivet i flera varianter: oljetavlor och litografier med olika rambordersutsmyckning. Det är ett av de verk som stals 2004 och som återfanns 2006 – med skador.
Det sjuka barnet – sorgens sex versioner
Munchs genombrott kom 1886 med Det sjuka barnet – ett verk som döde honom nästan lika mycket som det gled ut ur handen. Motivet är hans syster Sophie, som dog av tuberkulos 1877, femton år gammal. Bredvid henne sitter en mörkhårig kvinna – troligen faster Karen Bjølstad, som tog hand om barnen efter moderns död.
Munch målade motivet sex gånger, mellan 1885 och 1926. Varje version är ett nytt försök att nå fram till en känsla han inte ansåg sig ha gjort rättvisa. Tekniken är distinkt: tung impasto, vertikala penseldrag som får bilden att likna en syn sedd genom tårar. Debutkritiken 1886 var mordisk – stilen kallades slarvig, oavslutad, provocerande. Nazisterna konfiskerade verket som “degenererad konst” på 1930-talet. Det räddades och bevarades.
Sex versioner finns i dag på Norges nationalmuseum och Munchmuseet i Oslo samt museer i Stockholm, Göteborg och London.
Pubertet och ångestens porträtt
Pubertet (1894–1895) är olja på duk, 151,5 × 110 cm, i dag på Nasjonalmuseet i Oslo. En ung naken flicka sitter på sängens kant med händerna skyddande framför sig, blicken rakt framåt. En mörk oregelbunden skugga fyller halva bakgrunden.
Skuggan symboliserar det okända – sexualitetens uppvaknande, den stundande vuxenvärlden, döden som aldrig är långt borta i Munchs bildvärld. Det är ett av de verk som bäst visar hur Munch kombinerade symbolism och expressionism: motivet är igenkännbart och mänskligt, känslan är tryckt, nästan klaustrofobisk.
Kompletterande bilder från samma period – Svartsjuka (1895), Melankoli (1891), Aska (1894) – bygger vidare på samma nordisk melankoli. Ensamheten och svartsjukan gestaltas med orealistiska, starka färger och förvriden perspektiv. Det är stilgrepp som Munch hämtade från Van Gogh och Gauguin under sin Paris-vistelse i slutet av 1880-talet, men som han pressade ett steg längre.
Munchs teman: ångest, kärlek, sjukdom och död
Edvard Munch är ofrånkomligt sin biografi. Modern Laura dog när han var fem. Systern Sophie dog när han var fjorton. Fadern, djupt religiös och straffande, dog när Edvard var i sina tjugoår. Barndomens sammanflätning av sjukdom, sorg och religiös skräck sätter prägeln på hela konstnärskapet.
Hans stil är expressionistisk i sin kärna: starka penselslag, orealistisk färgsättning, förvriden perspektiv. Det är inte verkligheten Munch avbildar – det är hur verkligheten känns inifrån. Böljande linjer och sneda horisonter skapar en psykologisk djup som är svår att värja sig mot.
Munch fick ett nervöst sammanbrott 1908 och behandlades på en klinik i Köpenhamn. Händelsen delar hans karriär i två perioder. Verken efter sammanbrottet är ljusare, mer harmoniska – norska landskap, sommarscener, vardagsmotiv. Men det är de mörka verken från 1880–1907 som definierar hans globala arv.
Hans Berlinutställning Berlin 1892 tvingades stänga efter bara en vecka på grund av skandal. Reaktionen gav ringar på vattnet: den inspirerade direkt det tyska expressionismen, en av 1900-talets viktigaste konströrelser.
“Min kunst er egentlig en bekjennelse – et forsøk på å forklare mitt forholde til livet.”
Munchmuseet och arvet
Berlinutställningen 1892 är ett kapitel för sig. Den Berliner Künstlerverein hade bjudit in Munch som en gest av öppenhet. Reaktionen blev den raka motsatsen: utställningen tvingades stänga en vecka efter öppningen under protester. Konservativa tyska konstnärer ansåg verken oanständiga och tekniskt undermåliga. Skandalen gav Munch mer publicitet än en lyckad utställning hade gjort. Tyska konstnärer som stödde honom – bland dem Max Liebermann – bildade Berliner Secession, och det tyska expressionismens frö var sått.
Munch dog den 23 januari 1944 på Ekely-gården utanför Oslo. Han testamenterade hela sin samling till Oslo stad. Det Munchmuseet som öppnade 1963 är i dag ett av världens viktigaste ensamkonstnärmuseer. En ny byggnad stod klar 2021 i Bjørvika, vid Oslofjorden.
Samlingens omfång är svindlande: ungefär 1 100 målningar, 4 500 teckningar och 18 000 tryck. Det är Munchs grafiska produktion – litografier, etsningar, träsnitt – som ofta förbigås. Han experimenterade med grafik under hela livet och skapade tryck av Skriet, Madonna, Vampyr och Pubertet som cirkulerade och spred hans bilder vida utanför Norges gränser.
Andy Warhol, som är intimt förknippad med begreppet “det ikoniska”, skapade cirka 15 verk inspirerade av Munch mellan 1983 och 1984. I populärkulturen lever Skriet vidare i filmen Scream, i Home Alone, i en emoji. Det är ett sällsynt öde för ett konstverk: att bli känt av miljoner människor som knappt vet konstnärens namn – och ändå kommunicera något de omedelbart känner igen som sant.