Drottning Kristina regerade Sverige mellan 1632 och 1654, men det är valet att lämna tronen som gjort henne till en av landets mest omdebatterade regenter. Hon blev drottning som sexåring efter att fadern Gustav II Adolf stupat i trettioåriga kriget, styrde självständigt från 1644 och abdikerade tio år senare för att konvertera till katolicismen och flytta till Rom. Internationellt går hon ofta under den latiniserade formen av namnet, drottning Christina, i både engelskspråkig och italiensk litteratur. Den här texten går igenom hur Kristina blev Sveriges drottning, varför hon valde att avsäga sig makten och vad som hände med henne under de 35 åren i Italien fram till hennes död.
Vem var drottning Kristina?
Kristina föddes i december 1626 som enda överlevande barn till kung Gustav II Adolf och drottning Maria Eleonora av Brandenburg. Fadern hade då redan lett Sverige in i stormaktstidens största militära åtagande, trettioåriga kriget i Tyskland, och en son hade väntats för att säkra tronföljden. I stället blev Kristina, som enda barn i livet, uppfostrad nästan som en tronarvinge av manligt kön: hon fick undervisning i statskonst, latin, filosofi och flera språk i stället för den traditionella flickuppfostran, en utbildning fadern själv hade beordrat innan han for ut i kriget. Moderns roll i denna uppfostran blev däremot liten. Maria Eleonora av Brandenburg sörjde sin man djupt och hölls efter hans död till stor del borta från dotterns dagliga liv, vilket gjorde att Eleonora fick allt mindre inflytande över hur den unga tronarvingen formades. Genom Gustav II Adolf var Kristina den sista länken i Vasaättens raka regentlinje, samma kungasläkt som en gång fört Sverige ur unionen med Danmark.
Hur blev Kristina drottning som barn?
Gustav II Adolf stupade i slaget vid Lützen 1632, och Kristina utropades till drottning redan samma år, bara sex år gammal. Eftersom hon var underårig kunde hon inte regera själv, utan makten låg hos en förmyndarregering ledd av rikskanslern Axel Oxenstierna tillsammans med riksrådet. Oxenstierna, som redan varit Gustav II Adolfs närmaste man under kriget, kom att prägla både rikets utrikespolitik och Kristinas egen uppfostran under barndomsåren. Trots den formella ställningen som regent levde Kristina alltså sina första arton år i en tillvaro där andra fattade de faktiska besluten åt henne.
Hur regerade drottning Kristina Sverige?
Kristina myndighetsförklarades 1644 och tog då över det verkliga styret av landet, mitt under den sista fasen av trettioåriga kriget. Redan under de första åren som självständig regent fick hon rykte om sig att vara en av 1600-talets mest lärda monarker, en bild som hon själv aktivt odlade genom sitt hov. Fyra år senare, 1648, slöts westfaliska freden som avslutade kriget och gav Sverige stora landvinningar i norra Tyskland, en framgång som föll under hennes regeringstid även om grunden lagts av föregångarna. Kristina använde de kommande åren till att göra Stockholm till ett kulturellt centrum, bjöd in vetenskapsmän och konstnärer till hovet och samlade ett omfattande bibliotek. Mest känt är hennes beslut att kalla den franske filosofen René Descartes till Stockholm för att undervisa henne i filosofi, ett besök som slutade tragiskt när Descartes dog av lunginflammation i den svenska vinterkylan bara månader efter ankomsten.
Drottning Kristina vägrade gifta sig: hur ovanlig var hon för sin tid?
Redan som ung drottning bröt Kristina mot tidens förväntningar på hur en kvinnlig regent skulle uppträda. Hon red, jagade och klädde sig ofta i enklare, mer maskulina snitt än vad hovetiketten föreskrev, och de porträtt som målades av henne under regeringstiden fångar en person som medvetet höll avstånd från den vanliga bilden av en drottning. Diplomaterna vid det svenska hovet skrev hem rapporter där de förundrat noterade både hennes klädsel och hennes ovilja att gifta sig, och förblev hon ogift genom hela sitt liv trots ständiga påtryckningar om att säkra tronföljden på traditionellt vis. Bland de utländska sändebuden som fick särskilt stort inflytande över henne fanns den spanske diplomaten Antonio Pimentel de Prado, vars samtal om katolsk filosofi och Roms kulturliv förstärkte det intresse för katolicismen som redan grott under uppfostran.
Kristinas abdikation: varför abdikerade hon och lämnade tronen?
I stället för äktenskap utsåg Kristina sin kusin Karl Gustav till tronföljare, en lösning som gjorde det möjligt för henne att lämna makten utan att Vasaättens regentlinje tog slut. Den 6 juni 1654 abdikerade Kristina formellt på Uppsala slott till förmån för Karl Gustav, som blev kung under namnet Karl X Gustav. Historiker har länge diskuterat de verkliga skälen till abdikationen: en ovilja att underordna sig äktenskapets och regentskapets plikter nämns ofta tillsammans med en redan pågående dragning mot katolicismen, en tro som var direkt oförenlig med den svenska tronen.
Varför konverterade drottning Kristina till katolicismen?
Kristina hade under sina sista år som drottning fördjupat sig alltmer i katolsk filosofi och teologi, delvis genom kontakter med jesuiter som verkade i hemlighet vid det svenska hovet. Kort efter abdikationen lämnade hon Sverige och konverterade öppet till katolicismen, ett steg som var förbjudet enligt den svenska tronföljdsordningen och som gjorde en återkomst till makten omöjlig. Övergången väckte stor uppmärksamhet i hela Europa, eftersom en protestantisk drottnings konvertering till den katolska kyrkan var en sällsynt och symboliskt laddad händelse mitt i eftermälet av trettioåriga kriget.
Vad gjorde drottning Kristina i Rom?
Efter en lång resa genom Europa, med stopp bland annat i Bryssel, anlände Kristina till slut till Rom där hon togs emot under påvligt beskydd. Där levde hon resten av sitt liv som en av stadens mest inflytelserika mecenater, med ett eget hov som samlade konstnärer, musiker och vetenskapsmän i sitt palats. Hennes närmaste förtrogne blev kardinalen Decio Azzolino, en relation som fortsatte diskuteras av historiker långt efter hennes död eftersom breven mellan dem avslöjar en ovanligt nära vänskap för tidens kyrkliga kretsar. Även i Rom fick hon nya porträtt målade av flera av tidens ledande konstnärer, som ville föreviga den forna nordiska drottningen i sin nya italienska omgivning. Kristina förblev känd för sin ovanliga klädstil och sitt sätt att bryta mot tidens könsnormer, något som gjort henne till ett återkommande diskussionsämne i modern forskning om identitet och makt under 1600-talet.
Hur dog drottning Kristina och var är hon begravd?
Kristina dog i Rom i april 1689, 62 år gammal, efter att ha tillbringat 35 år i staden som självständig mecenat och en av påvedömets mest namnkunniga gäster. Redan i livstiden hade hon förhandlat fram rätten att begravas i Peterskyrkan i Vatikanen, en ynnest som bara ett fåtal kvinnor genom historien fått, och graven ligger i kyrkans grottor tillsammans med flera påvar. Att en tidigare protestantisk regent från Sverige fick sin sista vila i Peterskyrkan säger något om den status hon till slut uppnått inom den katolska kyrkan, långt från den tronföljare-roll hon fötts in i som spädbarn i Stockholm.
Sammanfattning: drottning Kristinas plats i Sveriges historia
Drottning Kristina brukar lyftas fram som en av de mest ovanliga regenterna i Sveriges historia, inte för längden på sin regeringstid utan för valet att helt lämna den. Hon tog över makten som barn efter en far som stupat i krig, styrde självständigt genom westfaliska freden och avslutade sedan sin tid på tronen genom en abdikation, konvertering och flytt som saknar motstycke bland svenska regenter. Kvar står bilden av en drottning som konsekvent valde sina egna villkor, både i Stockholm och i Rom, och vars liv fortsätter att fascinera långt efter hennes död.
Bild: Sébastien Bourdon / Wikimedia Commons, public domain.
