“Sverige ska bli ett gott folkhem.” Med de orden, uttalade i riksdagen 1928, formulerade Per Albin Hansson en vision som skulle dominera svensk politik i ett halvt sekel. Idén var enkel men radikal: samhället skulle fungera som ett gott hem, där ingen var styvbarn och ingen var favorit.
Från vision till verklighet
Folkhemsidén omsattes i praktiken genom en serie reformer som omformade det svenska samhället i grunden. Allmän sjukförsäkring, barnbidrag, folkpension och ett ambitiöst bostadsprogram — miljonprogrammet — skapade ett samhälle med en trygghet som var unik i världen.
Under 1960- och 70-talen nådde projektet sin höjdpunkt. Sverige hade en av världens högsta levnadsstandarder, låg arbetslöshet och ett socialt skyddsnät som andra länder betraktade med avund. “Den svenska modellen” blev ett begrepp i internationell politik.
Men under ytan fanns sprickor. Det rationella, effektiva folkhemmet hade en baksida: konformism, social kontroll och en misstro mot det avvikande. Institutet för rasbiologi i Uppsala, tvångssteriliseringarna och den aggressiva assimileringspolitiken gentemot samer och romer är mörka kapitel i folkhemmets historia.
Miljonprogrammet — ambition och misslyckande
Ingenstans syns folkhemmets motsägelser tydligare än i miljonprogrammet. Mellan 1965 och 1974 byggdes en miljon bostäder i Sverige — ett enormt projekt som syftade till att lösa bostadsbristen och ge varje medborgare en modern, ljus bostad.
“Vi byggde för framtiden. Att betongförorternas grå fasader skulle bli synonyma med utanförskap kunde ingen föreställa sig.” — arkitekthistorikern Claes Caldenby
De första åren var projektet populärt. Lägenheter med rinnande varmt vatten, badrum och centralvärme var en enorm uppgradering för familjer som kom från trångbodda lägenheter utan bekvämligheter. Men när medelklassen flyttade till egnahemsområdena och nyanlända invandrare fyllde de tomma lägenheterna under 1980-talet, förändrades berättelsen.
Arvet i dagens Sverige
Frågan om folkhemmets arv är i dag mer politiskt laddad än någonsin. För socialdemokraterna representerar det en guldålder som bör återupprättas. För högern är det ett varnande exempel på statlig överambition. För många med invandrarbakgrund är det en dröm de aldrig fullt ut fick vara en del av.
Det som gör folkhemmet till en så fascinerande historisk företeelse är just dess komplexitet. Det var på samma gång ett av 1900-talets mest framgångsrika sociala projekt och ett system som bar på auktoritära tendenser. Att förstå den dubbelhet krävs för att förstå det Sverige vi lever i idag.
