Karin Boye
”Ja Visst Gör Det Ont”
(2012)
Bakhåll
Samlingsvolym av dikter och ett gediget efterord
Publicerad 10 april 2012 kl 22:40 av Roger Bengtsson
Karin Boye (1900-1941) var en av våra främsta diktare och alltjämt lever hon kvar som den där med knopparna som brister, eller den mätta dagen som aldrig är störst för flertalet av oss. Men det finns så mycket mer att hämta, och därför är det inte alls dumt med ett nytt urval ur hennes diktsamlingar även om man tagit del av dem tidigare.
Nära hundra dikter har valts ut (av vem är dock oklart) och jag konstaterar att båda mina favoriter – de i grunden ganska olika Aftonbön och Från En Stygg Flicka – är med. Har man läst mycket av Boyes dikter tidigare finns det likväl stor behållning då Pia-Kristina Gardes trettonsidiga efterord om Karin Boyes liv är utförligt och ger en bra inblick både gällande hennes litterära framgångar och hennes svårhanterliga privatliv.
Som jag tidigare nämnde är Aftonbön en klar favorit av Boyes dikter. Skulle du, av någon anledning, inte välja att läsa hela Ja, Visst Gör Det Ont är den som följer:
Aftonbön
Ingen stund är såsom denna,
kvällens sista, tysta timma.
Inga sorger längre bränna,
inga stämmor mera stimma.
Tag då nu i dina händer
denna dagen som förflutit.
Visst jag vet: i gott du vänder
vad jag hållit eller brutit
Ont jag tänker, ont jag handlar,
men du läker allt och renar.
Mina dagar du förvandlar
så från grus till ädla stenar.
Du får lyfta, du får bära,
Jag kan bara allting lämna.
Tag mig, led mig, var mig nära!
Ske mig vad du sen må ämna!