Erin Morgenstern
”Nattens Cirkus”
(2012)
Norstedts
Något snårig läsupplevelse
Publicerad 30 april 2012 kl 9:34 av Roger Bengtsson
Två män, Prosopero Besvärjaren (eller Hector Bowen som han egentligen heter) och Alexander, påbörjar ett spel. Hectors tävlande är hans egen dotter Celia och Alexander har valt en föräldralös barnhemspojke som kallas Marco.
Från barnsben tränas de i magi, Celia får en mer praktiskt träning och Marco får mer eller mindre läsa sig till sina kunskaper. Vad utmaningen egentligen går ut på, när den börjar och hur man gör för att vinna är oklart. Spelplanen visar sig vara den fantastiska Le Cirque Des Rêves – Drömmarnas Cirkus. Det är ingen vanlig cirkus. Här bländas publiken av nummer som bara fantasin sätter gränser för, här är magin mer än bara fingerfärdighet och upplevelserna är helt unika. När Marco och Celia väl kommer på att de är varandras utmanare börjar ett samarbete vars följder ingen, inte ens deras läromästare, kunnat förutsäga.
Morgensterns debut är onekligen en läsupplevelse. Någonstans i gränslandet mellan saga, fantasy och kärleksroman hittar hon en fantasistinn nisch fylld av infall och vindlande bipersoner. Kanske kräver den ytterligare en läsning (eller var jag något för okoncentrerad då och då) eftersom Nattens Cirkus trots allt känns lite snårig att ta sig igenom. Hur slutar egentligen utmaningen? frågar jag mig själv efter att sista sidan passerats. De många stickspåren och den drömlika rörigheten är både en styrka och en svaghet även om jag mer lutar åt det sistnämnda. Men en läsupplevelse är det likafullt.