Janne Schaffer & Petter Karlsson
”Mitt Liv Som Schaffer”
(2012)
Roos & Tegnér
Livets högre och lägre höjder
Publicerad 4 juni 2012 kl 11:30 av Roger Bengtsson
Janne Schaffer föddes 1945 och föräldrarna Berit och Tage flyttade snart till den nybyggda barnfamiljsidyllen Blackeberg, Stockholm. Fyra år efter honom föddes lillbrorsan Bo. Pappa var känd som en nitisk kroginspektör som var hård, men rättvis, mot de hårda. Liknande stränga ideal rådde i hemmet och det var mer regelstyrt än närhetsbetonat.
När Janne var 12 år gammal, 1957, hörde han låten Heartbreak Hotel av Elvis Presley på radion. Livet blev aldrig mer sig likt och Tage och Berits son är inte längre densamma. En livslång kärlek till musiken och främst gitarren tändes och det CV han byggt upp är svårt för flertalet andra att mäta sig med. I runda slängar femtusen låtar har han medverkat på och även om han inte blivit superkändis i sitt eget namn har han figurerat så ofta i de större sammanhangen att de flesta nog tappat räkningen på hans otaliga samarbeten och medverkanden för länge sen.
Mitt Liv Som Schaffer är berättelsen om framgång som inte stiger åt huvudet, om musikupplevelser av både mindre och större mått och om en arbetare som faktiskt verkat älska sitt jobb i stort sett hela livet. Här är fullt av roande anekdoter. Som när Syd Barret frågar om han får låna Schaffers gitarrförstärkare när Pink Floyd ska spela på Gyllene Cirkeln 1968; en spelning som i efterhand betraktas som klassisk. Eller när han går ut från Bruce Springsteens legendariska och mytomspunna spelning på Konserthuset 1975 eftersom det var för skränigt och aldrig tog slut. Men här finns också stråken av sorg. Som när vännen Ted Gärdestad förlorade kampen mot sitt psykiska mående och ändade sitt liv 1997. Och när brodern Bo avlider i sviterna efter alkohol; vilket även kunde ses som ett självmord då till följd av långvariga psykiska svårigheter.
Genomgående bra skrivet, väl avvägd balans mellan livets högre och lägre höjder och boken uppväcker (precis som andra välgjorda musikbiografier) även intresset att utforska Schaffers musikaliska gärning.
Med boken följer även en fem-låtars cd med låtar från tidigt 60-, och 70-tal. Riktigt kul lyssning. Särskilt hårdrocksparodin Black Sallad som var med på skivan Öronpaj (1973).