Alice Cooper
”Goes To Hell”
(1976)
Warner Bros
Genre:
Pop
Förvånande
Publicerad 3 augusti 2012 kl 1:44 av Roger Bengtsson
Goes To Hell är en skiva som förvånar. Kanske inte fullt lika mycket som västkustiga From the Inside (1978), men ändå är det väldigt långt från hårdrock och skrämsel vi pratar. Inledande Go To Hell har ett tungt driv och påminner om de hårdare, rockigare rötterna även om det egentligen är väldigt slickt och rätt snällt.
Sen drar det igång med en dansant You Gotta Dance. Lite funkig hipsterstil, rätt skönt faktiskt men väldigt oväntat. I’m The Coolest är en ganska laidback historia, också rätt skönt men ytterst långt bort från vad bandet Alice Cooper pysslade med några år tidigare. I I Never Cry, som är den smetigaste balladen man kan tänka sig, blottar texten att alkoholen börjar få lite väl mycket utrymme i hans liv. Sötsliskig refräng och sammantaget tycker jag mycket om den trots allt.
Give The Kid A Break vet jag inte riktigt hur jag ska beskriva, det låter gammalt, det låter inte alls riktigt som man vill att det ska låta när det står Alice Cooper på fordralet. Guilty låter som något från Gene Simmons (Kiss) soloplatta (1978) och är helt okej och Wake Me Gentle är ännu en sötsliskig ballad som på något konstigt sätt funkar ganska bra.
Här finns fler låtar. Mer att upptäcka. Mer att förvånas över. Detta är plattan du får gömma från både mamma och mormor, de kommer älska den. Ge den ett antal chanser och du lär göra detsamma.