Ikon1931

Jonathan Johansson
”Klagomuren” (2011)

Hybris
Genre: Pop

Förlösande bra

Publicerad 29 oktober 2011 kl 16:44 av Adam Kullén

Ingen annan skulle gå en meter för mig, jag behöver dig.
Det är märkligt med kontraster. Hur något så förhållandevis mörkt som Jonathan Johanssons nya album Klagomuren kan framkalla så mycket upprymdhet och lycka. Han kan som få andra artister få lyssnaren att känna att allt kommer bli bra, och att alla ens problem kommer lösas. Att skivans releasedatum sköts upp från april till 31:a oktober känns på något sätt självklart. Detta är musik för hösten, som erbjuder både igenkännande mörker men även befriande ljus och hopp.

Jag vill se elden regna, över Stockholm ikväll.
Världen brinner, men det brinner också i Jonathan Johanssons hjärta. Flera av texterna är mer personliga än de någonsin varit tidigare och fokus ligger ofta på kärlek och relationer, men alltid sett ur ett större, mer globalt perspektiv. Någonting litet får enorma konsekvenser, “Snart kommer tårarna, ett regn i Sahara”. Texterna fungerar på samma sätt som en fin dikt eller en stark bok, de framkallar bilder i lyssnarens huvud vilket gör att albumet får ett helt nytt liv utanför musiken, när man slutat lyssna.

Om jag sa att allt var ditt, att jag ville älska dig på riktigt, skulle du lyssna då?
Till skillnad från En Hand I Himlen är det här mer ett album i ordets sanna bemärkelse, där helhetskänslan och stämningen är minst lika viktig som enstaka låtar. Mycket vikt har lagts på låtordningen och hur sångerna flyter in i varandra, vilket märks tydligast när Horoskops stillsamma betraktelse övergår i Ingenting Storts pulserande och nästan hotfullt rytmiska intro.

Jag vill se Gud, jag vill vara färdig, innan jag börjar.
Till sist måste jag ge en eloge till Johan Eckeborn vars trumspel hela tiden lyckas vara både bombastiskt och smakfullt. En av Sveriges bästa trummisar just nu? Jag tror det.
Från Stockholms intros sorgsna orgelslinga till Min Ljusaste Rösts mäktiga outro är detta ett helgjutet album. Ingen del är malplacerad eller falsk utan varje textrad och varje ton känns genuin och relevant. Ett förlösande bra album och en ljusglimt inför de kommande mörka månaderna.