Ikon1931

Henrik Bromander
”Smålands Mörker” (2012)

Galago

Bra, men bitvis alldeles för närgånget

Publicerad 23 april 2012 kl 13:19 av Roger Bengtsson

I Nässjö bor Erik. Mamma och pappa bråkar mycket och han tar sin tillflykt till både serier och böcker. En dag när han ska fråga efter en ny Ray Bradbury bok på biblioteket träffar han Annika och det visar sig snart att de har mycket gemensamt och de två blir goda vänner. Erik skriver av sig i det självbiografiska seriefanzinet (eller fansinet som Bromander skriver) Ansiktet, dras kraftigt åt fascismen och är homosexuell. Hans åsikter om våld ställer till det för honom och när Erik gått över från tonåring till ung vuxen har han flera svåra och negativa erfarenheter med sig.

Bromanders tjocka serieroman har många delar, den är både mörk, sorgsen, otäck samtidigt som han inte släpper taget om hoppet och livslusten. Identitet, politik, uppväxt, sexualitet, utanförskap och tillhörighet är områden man brottas med under vuxenblivandet och författaren får med samtliga på ett trovärdigt och intressant sätt.

Huvudpersonens homosexualitet och de problem hans förhållanden orsakar i form av svikenhet, utnyttjande och en partner som inte törs/vill erkänna för omvärlden att han träffar Erik är ett av de mer utmärkande dragen i Smålands Mörker och bidrar helt klart till styrkan i storyn. Men precis som Erik är alldeles för utlämnande och närgången i sitt seriefanzine faller Bromander lite i samma grop. I mitt tycke går han onödigt djupt in på skildringarna av när Erik har sex. Vid något tillfälle med en tjej, men det är inte tecknat lika detaljerat som i Eriks sexuella möten med killar. Vore Smålands Mörker inte tecknad och varje serieruta istället var ett foto skulle boken/tidningen kunna sorteras in under porr, precis som den franska filmen Baise Moi (2000) gjordes när det begav sig trots att den till största del inte var pornografisk. Och det reagerar jag på. Jag gillar inte porr, varken hetero eller homo. Det är en smutsig bransch där väldigt många far oerhört illa och den nedvärderar människan till enbart ett objekt. Nu är det ju inte så att det radas upp sexscener i parti och minut i denna bok och jag tycker inte heller man kan sätta likhetstecken mellan porr och Smålands Mörker. Likafullt tycker jag Bromander flera gånger går över gränsen och i sin iver att skildra så verkligt som möjligt tar han några steg för mycket.

Ett annat exempel på när jag tycker Henrik Bromander går för långt är när Erik sitter och skriver på golvet med flensost (vet inte vad den korrekta benämningen är). Det känns inte särskilt realistiskt och tillför inte heller något till berättelsen. Istället tycker jag det tar udden ur de allvarliga ämnen boken tar upp. Har man läst Bromander tidigare blir man inte så förvånad av dylika inslag men då själva grundstoryn i Smålands Mörker är stark förtjänar den bättre än att buntas ihop med seriemagasin som Pyton och Megapyton.

Jag är sammantaget kluven till Smålands Mörker. Delar av den rekommenderar jag gärna till den som gillar realistiskt serieberättande eller uppväxtromaner. Andra delar värjer jag mig mer emot, inte för att det är särskilt chockerande utan snarare onödigt, och jag hade hellre sett att de inte funnits med. Betyget hade då även blivit högre.