Tony Iommi & T J Lammers
”Iron Man – Min Resa Genom Himmel Och Helvete Med Black Sabbath”
(2012)
Kalla Kulor Förlag
Allt (?) berättas.
Publicerad 23 juli 2012 kl 23:00 av Roger Bengtsson
Året var 1965. Tony Iommi hade nyss fått ett gitarristjobb i bandet The Birds & The Bees och de skulle snart ut på en europaturné. Han hade bara en dag kvar på industrikneget som svetsare och hade god lust att strunta i den där sista dagen, om nu inte hans mamma övertalat honom om att göra klart, göra rätt för sig. Olyckan var framme, Tony klämde fingrarna i en maskin och två fingrar kapades. Det blev ingen europaturné då, men han kunde inte släppa gitarrspelandet.
Resten är, som man säger, historia. Han blev tvungen att lära sig spela på nytt, vilket bland annat innebar att han stämde ner. Det härligt olycksbådande hårdrocksljudet blev följden.
I Iron Man berättas allt. Från födseln 1948 till nutid. Den där annonsen i musikaffären: ”Ozzy Zig behöver ett gig, har sitt eget PA” som blev startskottet på vad man sen kom att känna som Black Sabbath till den medlemsrotation som nästan antog komiska proportioner under 80-talet.
Eller ja, är det verkligen allt som berättas? Jag får onekligen för mig att Tony Iommi är lite väl förtegen om vad som egentligen hände med alla medlemsbyten, allt käbbel och allt gnat under ytan som man nu får fortsätta att bara spekulera om. Kanske vill han bara inte stöta sig med allt för många och då istället välja att ”inte komma ihåg” eller skylla på att drogerna gjorde si eller så. Samtidigt verkar det lite konstigt; han var ju trots allt med i Black Sabbath tidigare i år när de valde att plocka bort trummisen Bill Ward från alla kort på sin website utifrån spörsmål gällande årets återföreningsturné.
Hur som helst roades jag av att läsa denna biografi. Iommi är ju en av de riktigt stora musikerna och trots flera djupa dalar i karriären har han och hans band lyckats komma tillbaka till de musikaliska topparna gång efter gång. Ett extra plus till Kalla Kulor som får till en översättning och utgivning så pass kort tid efter det engelska originalet. Det är man inte precis bortskämd med i vanliga fall.