Ikon 1931

Vill lyssna mer

Mattias Gustavsson — Thu, 23 May 2013 21:12:35 +0000

“The Storm Has Come” är den Göteborgsbaserade duon Preacher and Bears senaste utgivning. Förra plattan “Suburban Island” var delvis producerad av Ebbot Lundberg. Sedan debuten har man utvecklat sitt sound en del. Det är inte längre lika avskalat, bitvis blir det till och med rätt dramatiskt. Fortfarande är det folkmusiken med gitarr och sång som är central, även om bandet stundtals närmar man sig americana. Texterna är berättande och tar upp ämnen som längtan, kärlek, orättvisor,hopp och hopplöshet. Albumet övertygar och får en att vilja lyssna mer.

Kanske lite väl spretigt

Mattias Gustavsson — Thu, 23 May 2013 21:09:50 +0000

Marie Lalá har tidigare gjort allt möjligt utom just musik. Hon har arbetat som luftakrobat i England och som klättrare på en oljeplattform i Norge. Via Danshöskolans nycirkuslinje upptäckte hon musiken och trots flera andra arbeten så gnagde hela tiden en längtan efter att få ner sina idéer i ljudform. 2011 spelade hon in en EP med namnet “Search of Sound”. Den fick en del uppmärksamhet. Genast började hon dock på nästa släpp, som kom att bli denna nya platta.

Musiken är spretig. Ibland enkelt och glatt. Ibland djupt och vackert. Ibland lättsamt och nära. Musiken varierar mellan pop, jazz och cirkusmusik. Ofta är det intensivt med många intryck. Skiftningarna i musiken är dramastiska. Det är mycket stråkar och blås. Stundtals blir det dock, tyvärr, lite väl spretigt.

Endast En Sökande

Lennarrrt Olausson — Thu, 23 May 2013 08:38:26 +0000

Rytmisk Musikkonservatorium, Köpenhamn, håller på att ta över jazzvärlden. Här möttes även de som bildade trion BUSK ock nu släpper debutalbumet ‘Nur Eins’. Det är stundtals brötigt, stundtals lågmält, men hela tiden ett framåtlutat sökande. Det är Thelonious Monk-inspirerat pianospel levererat av Anders Filipsen, som bl a spelat med svenske vokalartisten Lindha Kallerdahl. Mina bilhögtalare klarar inte riktigt att leverera Thomas Rehling:s urtidsmullrande basspel, framdrivet av Lasse Ehn:s trummor. ‘The Village’ låter som förhistorisk fiskeby, där vinden friskar i ock den stora vinterstormen är i antågande. Nur Eins startar med ‘Fantasi’, vilket startar min. Fantasin sätts i rörelse av detta danska akustiska svar på det tidigare i år utgivna ‘Field Day Rituals’ av norska Splashgirl…

photo: BUSK

Experimenterande popmusik

Mattias Gustavsson — Wed, 22 May 2013 21:39:58 +0000

Ewa Wikström är sångerska och multi-instrumentalisten bakom Queenfish & Other tales. Bandnamnet kommer av en kärlek till havet och att berätta historier. Dessutom spelar hon många olika instrument som alla berättar sin egna historia. Hon har spelat olika instrument i flera musikaliska konstellationer genom åren. Sången är lugn, och ofta vackert vemodig på det där norrländska sättet. Musiken är popig, men inte så genrebunden. Stundtals är det lugnt, men ofta görs mer intensiva musikaliska utflykter. De olika instrumenten tillsammans med sången bildar många olika lager och gör musiken till något där man kan upptäcka mer och mer efter flera lyssningar. Det är en hel del experimenterande i musiken och detta gör det ännu mer intressant att fortsätta lyssna. Rätt snyggt.

Mer ös

Mattias Gustavsson — Wed, 22 May 2013 21:35:17 +0000

Fyra år har gått sedan Umeås The Chrystal Caravan gjorde sitt förra släpp. Nya plattan “With Them You Walk Alone” är mer planerad, arrangerad och mixad än föregångaren “Against The Rising Tide” som jammades fram och spelade in livé. Orgeln är numera borta och gitarrerna har fått större betydelse. Det är mindre sydstatsrock och mer psykedelisk 70-talshårdrock. Det är mer varierat än tidigare med ösigare och riffigare musik. Kanske kunde man bytt ut det lite sega och drömska avslutningsspåret. Men överlag är det riktigt bra.

Bäst i de lugna stunderna

Mattias Gustavsson — Wed, 22 May 2013 21:32:23 +0000

Kings Destroy från NYC gör i och med “A time of hurting” sitt tredje släpp. Bandet blandar stoner rock, doom och ibland hardcore (kanske för deras rötter är i NYC:s hardcorescen). Med andra ord för för det mesta får vi rockmusik som rör sig fram i rätt sakta mak, men då och då höjs tempot också. Med influenser från Black Sabbaths sväng, Yobs mörker och The Melvins hardcorepunk går det någorlunda att förstå vad det rör sig om. Allra bäst är det dock när det går lugnt till väga och bandet låter instrumenten tala.

Varm och innerlig

Mattias Gustavsson — Tue, 21 May 2013 16:22:33 +0000

Detta är första studioalbumet av legendariska pedal steel-bandet The Slide Brothers. Bandet består av Calvin Cooke, Aubrey Ghent, Chuck Campbell och Darick Campbell, och de tillhör alla The Church of the Living God. Musikstilen Sacred Steel uppstod i 30-talets USA när orgeln byttes ut till förmån för steelgitarr. Länge spelades musiken bara inom kyrkan och blandades ofta upp med gospel. Gospel, samt rock och blues får vi därför en hel del av även på detta släpp. Robert Randolf som ligger bakom inspelningen har länge varit en förgrundsfigur inom denna musik tillsammans med sitt The Family Band. Han var också en av dem som förde musiken utanför kyrkans väggar. Därför är det naturligt att vi får en blandad kompott av Slide Brothers. På plattan blandas traditionella låtar med musik av George Harrison, Fatboy Slim och Allman Brothers. Plattan är innerlig och varm och allra bäst blir det när flera steelgitarrer spelar samtidigt. En annan härlig stund är till exempel spåret “My Sweet Lord” med solosång av Jimmy Carter från The Blind Boys of Alabama.

Ibland lite nedslående

Mattias Gustavsson — Tue, 21 May 2013 16:20:06 +0000

Jude Johnstone försörjer sig som låtskrivare har bland annat skrivit låtar åt artister som Johnny Cash, Emmylou Harris, Bette Midler och Bonnie Riatt. Nya “Shatter” är Judes sjätte album, och kanske är det lite mer varierande än tidigare från med musik som varierar från singer/songwriterinfluerade tongångar till lite jazzigare. Även om hennes namn inte är lika välbekant som till de artister hon skrivit låtar till, så är hon en välkänd singer/songwriter i USA. Låtarna är mörka och karaktärerna i texterna är lite Tom Waits-influerade enligt Jude själv. Detta för att de speglar de mörka sidorna av vår personlighet. Det mörka jaget som kan trycka ner oss, ge oss dåligt självförtroende och förminska vår möjlighet att må bra. Låtarna handlar om att göra sig fri från allt det där och lyssna till det sanna jaget. Stundtals känns det dock väl mörkt och nedslående.

Väcker intresse

Mattias Gustavsson — Tue, 21 May 2013 16:16:32 +0000

Mannen bakom Citizen K är Karl Qvist från Borås. Mini-Epn “King of second thoughts” är egentligen ett samakprov från det kommande dubbelalbumet “Second Thoughts” som kommer i slutet av året. Citizen K:s musik är popmusik där berättandet står i centrum. Dock är det lite svårt att få en komplett bild, det detta är endast några få spår av ett dubbelalbum. Det är dock tillräckligt för att väcka intresset.

Svårt att motstå

Roger Bengtsson — Tue, 21 May 2013 09:40:08 +0000

Glesbygd’n ifrån Arvidsjaur har hållit på ett antal år med sin vemodsreggae. Inför denna platta slog de läger ute i obygden, byggde en studio i en gammal lada och började spela in. Elva låtar blev det – åtminstone som hamnade på denna cd – och har man lyssnat på bandet tidigare känner man igen sig i mixen av folkmusik, reggae och balkansväng.

Väldigt bra och tänkvärda texter och klart kompetent musik. Stilen är inte riktigt min men den enormt snygga paketeringen, det genomarbetade konceptet och låtar som På Bank, Ensamvargen och Linjer På Din Hud är väldigt svårt att motstå.