Ikon1931

  • Nyheter
  • Bloggar
    • Emelie Hagby
    • Joel Johansson
    • Josefin Stenmark
    • Lina
    • Alla bloggar
  • Artiklar
  • Magasinet
  • Recensioner
  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
RSS Twitter Facebook

Bloggar

  • Rickard Alvarsson: Drömmen om IKON1931

    18 maj 2013

    Lina

  • Vittnesbörd. Jesus i fokus.

    14 maj 2013

    Emelie Hagby

  • Josefin Stenmark

    Tack!

    10 maj 2013

    Josefin Stenmark

  • Vikten av lovsång.

    9 maj 2013

    Emelie Hagby

Nyheter

  • Emelie Hagby bloggar i maj

    Emelie Hagby bloggar i maj

  • IKON1931 LISTAR: Låtar som ger vårkänslor

    IKON1931 LISTAR: Låtar som ger vårkänslor

  • Säg hej till vår april-bloggare Joel Johansson!

    Säg hej till vår april-bloggare Joel Johansson!

Världens mest sekulariserade land?

Publicerad 29 maj 2012 kl 14:28

I nästa nummer av Ikon som kommer ut i juni har vi tema ”Tro i Sverige.” Hur är det att vara kristen i vad som sägs vara världens mest sekulariserade land? Här kommer min inledningstext till temat. Vad tycker och tänker du? Kommentera gärna!

 

Jag satt i fikarummet på jobbet och åt lunch. Bakom mig diskuterade några vad pingsten egentligen handlar om, men ingen hade något bra svar. Efter ett tag satte sig en lite äldre kollega vid bordet och sa: Jo, men det handlar ju om att den helige ande kom. Och jag skruvade mig väldigt obekvämt på stolen. Den helige ande i vårt lunchrum kändes så otroligt opassande på något vis.

Det sägs att Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder. Att religionen har förlorat i betydelse. Många kristna brukar tycka att det är något dåligt, men jag har aldrig sett det som ett stort problem. Jag tycker att det är bra att vi har en sekulariserad stat, och att lagarna bestäms av alla som bor i landet och inte av en religiös skrift. Det blir alltid blir fel när tro kopplas ihop med något slags tvång.

Men där i lunchrummet blev det plötsligt så tydligt att sekulariseringen också har en dålig sida. Och att den påverkar min vardag väldigt mycket. För ibland ber jag på jobbet, tyst för mig själv. Och ibland har jag bett medan jag har ätit lunch. Så att den helige ande kom på tal där borde inte ha gjort mig så obekväm. Men sekularisering betyder inte bara att religionen har minskat i ett samhälle, utan också i människors medvetande. Många människor vet så lite om den kristna tron att Gud liksom inte ens är ett alternativ. Och hur fritt är det?

Samtidigt är det inte heller så enkelt. För en annan dag, i samma fikarum men vid morgonkaffet, började jag och en annan kollega att prata om andlighet. Och hade sen flera morgnar i rad fantastiskt fina samtal om bön, Gud och Bibeln. Om längtan, och att kyrkan ibland kan kännas för trång. Och det kändes helt naturligt. För jag tror att det är så, att även om religionen kanske har tappat sin betydelse på många sätt, så längtar många fortfarande efter Gud och har gjort gudsupplevelser.

Kanske är människor i Sverige inte alls så obekväma med att prata om tro. De kanske bara inte vet tillräckligt mycket för att sätta ord på den. Så tänk om jag oftare slutade att skruva på mig i stolen och i stället berättade hur jag tror att det hänger ihop. Då skulle jag nog bli förvånad över hur mycket tro det faktiskt finns i ett av världens mest sekulariserade länder.

Lina Mattebo

Jobbar som redaktör på magasinet IKON1931 och reporter på tidningen Skärgården. Släppte min första bok En barfota trosbekännelse förra året. Här kan du läsa mer om mig: http://www.linamattebo.se
  • http://twitter.com/gustafbjorkman Gustaf Björkman

    Bra text. Tänker att det är viktigt att hålla i sär tanken på en sekulär stat och ett sekulariserat samhälle. Det är ju det som Sturmark o co vägrar göra. Och därför slår deras kritik så konstigt och resulterar i att religion är okej om den är privat. Medan de flesta av oss som kallar oss troende inte kan tänka oss hur en tro som är gemenskap och politisk skulle kunna vara privat. Men jag känner, precis som jag uppfattar att du gör, att det är en stor förmån att få berätta om Gud och tro för människor som inte ens har förutfattade meningar. Dom saknar bara helt kunskap. Det samtalet är ofta en stor förmån att få vara med i.

  • Hanna Liljero

    Det är sant det du skriver. Vi lever i ett sekulariserat samhälle, men med det blir vi rädda eller känner att vi är utanför vår bekvämlighets zon när vi väl hör ämnet om tro komma upp på vår arbetsplats/skola för att vi förutsätter att det är ett så främmande ämne nuförtiden. Medan det är då vi egentligen har vår största chans att dela med oss av vår tro. 
    Eller så råkar vi på det faktum att vi inte riktigt själva vet vad saker och ting betyder och det gör oss rädda att möjligtvis ha fel, dock skulle jag vilja säga att det inte borde vara ett hinder eller bortförklaring för att våga säga någonting som kanske kan förändra en människa liv. 

  • Emilie

    Jag tänker också att det inte känns särskilt fritt när människor inte ens har kunskap för att kunna välja.
    Jag gillar de där samtalen i fikarummet – att förstå att många människor har ett djup inuti med många ämnen som man inte berör med många utan hellre i samtal på tu man hand. Vid genuint intresse är det lättare att själv dela med sig av sina upplevelser.

  • Caroline

    Jag har haft många fina samtal med min arbetskamrater om min tro. Jag upplever en öppenhet och nyfikenhet. Jag känner att jag växer när jag talar om min tro. 

annons

Tipsa andra

Tweet
  • Skriv ut
  • E-post
  • Dela

Ikon insider

Tävlingar, erbjudanden och senaste nytt!

Sending ...

Ämnen

TematextTro i Sverige

På facebook

Twitter

  • Om Ikon1931
  • Kontakta oss
  • Prenumerera
  • Annonsera
  • Design av Proclaim Design • Webb av Urre
  • Ikon1931 använder WordPress