Ikon1931

Våra fasader skymmer nåden

Publicerad 2 juli 2012 kl 15:58

Nästa nummer av Ikon kommer ut i augusti och då har vi temat ”Fasader”.

Vi har större möjligheter än någonsin att putsa vår fasad, genom att välja vilken bild av oss själva som vi vill visa på Facebook, Instagram och bloggar. Och i kyrkan är fasaden också väldigt upputsad. Platsen som skulle ta emot sargade människor signalerar att du måste vara färdig för att släppas in. 

Här kommer min inledningstext till temat. Vad tycker och tänker du? Kommentera gärna!

Hon var hemlös, sjuk och drogberoende. Kunde inte köpa mat till sin tvååriga dotter, och sålde sig själv. Ja, hon hade till och med ”hyrt ut” sin lilla flicka. När hon fick frågan om hon någonsin hade tänkt på att gå till en kyrka för att få hjälp blev hon väldigt förvånad. ”Kyrkan!” ropade hon. ”Varför i alla sina dar skulle jag gå dit? De skulle bara få mig att känna mig ännu sämre än jag redan gör!”.

Jag läser just nu en bok om nåd – Philip Yanceys Med nådens ögon – och den börjar med den där berättelsen om den prostituerade kvinnan. Och jag tänker att många nog ser på kyrkan just så där. Som ett ställe fullt av ganska präktiga människor som lyckas bra med att följa massa regler. Det vill säga: en plats där man själv inte passar in.

Fast så är det ju inte. I kyrkan finns alla möjliga sorters människor med olika problem och sår. Vi är inte så bra på att visa det bara. Och det är klart, det är lättare att berätta om bönesvaret, än de förtvivlade bönerna som aldrig verkar få ett svar. Som att pappa ska sluta dricka så mycket, att man inte ska behöva känna sig så otroligt ensam eller att kompisen ska bli frisk. Lättare att berätta om allt roligt som hände på lägret, än att berätta om hur man hatar sin egen kropp.

Jag undrar ibland om vi kristna på riktigt har förstått att vi är förlåtna och förutsättningslöst älskade. Fasader handlar ju mycket om skam och rädsla, och om man verkligen har upplevt nåden, hade maskerna i kyrkan varit så många då?

”Ibland tror jag faktiskt att det är vår olycka, snarare än vår lycka som kan hjälpa människor att ta emot Jesus”, skriver Linda Alexandersson i sin bok Bortom bekvämligheten, och fortsätter: ”Vi har ett enormt budskap att förmedla, men det är inte det stora som kommer att imponera, utan det storslagna i att ha Gud med sig i det sönderslagna, och att tillsammans med Gud få laga det trasiga.”

Många har upplevt att tron på Jesus har varit som viktigast i riktigt jobbiga perioder i livet. Men för att berätta om den upplevelsen av Gud krävs det att man släpper sin fasad och också berättar om det jobbiga, om det som gick sönder. Det är inget som man gör för vem som helst, men ändå så viktigt att göra då och då för att andra människor ska få höra om nåden.

För nåden är ju det största budskapet kristendomen har. Att det inte finns något som vi kan göra för att Gud ska älska oss mer. Att det inte finns något vi kan göra som kan få Gud att älska oss mindre. Men hur ska vi kunna berätta om det om vi inte också vågar berätta om allt det trasiga? Vi måste våga släppa våra fasader, för att nåden ska synas.

Lina Mattebo

Jobbar som redaktör på magasinet IKON1931 och reporter på tidningen Skärgården. Släppte min första bok En barfota trosbekännelse förra året. Här kan du läsa mer om mig: http://www.linamattebo.se