Ikon1931

Jag var och undervisade och samtalade på ”Lärjungaskolan” som funnit i EFS i Sydsverige i många år. Det är en serie träffar för människor som vill ha hjälp på vägen i sitt lärjungaskap. En riktigt skön grupp människor med ett gött åldersspann (nej, det är inte bara för unga människor!!!)! Tillsammans funderade vi kring lärjungaskap och efterföljelse. 

Jag kan inte tänka mig lärjungaskap utanför en gemenskap av andra kristna. Det är väldigt lätt idag att efterföljelsen blir individens ensak eller i vissa sammanhang, en väg till självförverkligande. I centrum för mitt sätt att tänka kristen tro står gemenskapen. Jag lägger stort ansvar på gemenskapen med risken att bli besviken på gemenskapen. Men jag kan inte komma förbi att kristna är kallade att tillsammans leva ut ett annorlunda (heligt= avskiljt, annorlunda) liv mitt i den här världen. Att följa en annan Herre än de som vi ständigt lockas att lita på (sex, makt och pengar för att nämna några…). Såklart fick jag frågan om hur min drömförsamling ser ut. Jag ville nog inte ha den frågan. För hur svarar man egentligen på det?! Jag kan ju måla upp en bild av den församling jag skulle vilja se, problemet är att människor (som vanligtvis församlingar består av) inte är statiska, de förändras, precis som jag. Min drömförsamling är just det, en dröm. 

Men jag svarade såklart på frågan, lite taffligt. Jag försökte tänka så realistiskt som jag kunde på grunder för en kristen gemenskap som jag längtar efter. 

Vardagsnära. 

Överlåten. 

Gästvänlig (öppen för ”de andra”). 

Diakonal. 

Utmanande. 

Aktiv. 

Kontemplativ. 

Ickevåldslig. 

Rättvis. 

Kristuscentrerad. 

Sakramental. 

Vilka ord skulle du använda?