Ikon1931

Kanske är det bara vetskapen om att ingen älskar mig som han.

Publicerad 25 oktober 2012 kl 10:19

Fick i uppgift att skriva en kort text med titeln Min bästa vän i skolan i veckan och det fick mig att fundera. Hade jag gått i nian och inte min första termin på högskolan hade denna text garanterat handlat om Jesus. Min bästa vän. Jesus is my home boy och allt det där.

Men jag går inte i nian, och trots att jag gärna skulle vilja skriva om Jesus som min bästa vän så känns det för snävt. Jesus är inte min bästa vän. Jag vet inte om han någonsin varit det heller. Jesus är mindre än så. Och samtidigt – så himla mycket mer. Just nu är han min jobbiga och provocerande bror jag inte förstår mig på, och samtidigt min mamma som håller om mig när jag inte kan sova.

Alla ni som proklamerar Jesus som er bästa vän, hur tänker ni? Jag undrar så hur det är att fullt ärligt kunna säga så. Mina känslor har nog aldrig riktigt hittat dit. Men det kanske inte heller känslor det det handlar om?

Klara Edvardsson

Jag heter Klara, jag är tjugiotvå år gammal och har just flyttat till Malmö. Jag pluggar radioproduktion, undrar vad sjutton det ska bli av mig och är frustrerad över lite allt möjligt för tillfället. Drömmer om att se allt men kommer ingen vart. Har en frys full av glass, hallon och hembakta bullar, en kyl av mejeriprodukter och pesto. Borde jogga mer men stannar hellre och ser på havet i solnedgången. Det här är min blogg i höst. Välkommen.