En västerländsk afrikan
Publicerad 24 januari 2012 kl 22:17
Här kommer en kort tillbakablick av vad som hänt på vår resa de senaste dagarna. I torsdagskväll fick vi finbesök av Simon och Arvid. Simon och Arvid är bekanta från Stockholm till mig och Jon-Erik . Snacka om överraskning. De hade tagit en restresa till Mombasa och kört en bil tvärs genom hela Kenya till Nairobi. Simon och Arvid stannade hos oss tills igår eftermiddag då de tog ett tåg tillbaka till Mombasa.
I fredags besökte vi ett giraffcenter (man tittar på giraffer) utanför Nairobi tillsammans med Josef och hans familj. Josef Pansell var min lärare på bibelskola Sthlm i Stockholm i höstas. Han kommer under våren att arbeta som lärare på vårt college samtidigt som han och hans fru adopterar.
I lördags hade vi en riktigt skön dag hos familjen Pansell. Sol, bad, kladdkaka och gott kaffe. På väg till Josefs lägenhet testade vi att transportera oss i en ”matatu”. En matatu är en liten buss som majoriteten av befolkningen använder som färdmedel. När vi stigit in i det vi trodde var en Matatu kände vi doften av kött. Det visade sig att vi hoppat in i slaktarens matatu liknande bil, tillsammans med en styckad gris.
I söndags var vi på besök i slumkyrkan i Rongai igen. Den första fascinationen var inte där som under vårt första besök. Nu kändes den 4 timmar långa gudstjänsten lång och jag satt mest och funderade över den fattigdom som man kastats in i. Hur hjälper man en halv befolkning? Ni kan lämna förslag om ni har några. Själv har jag slut på idéer.
Nu är det tisdagskväll och vi är tillbaka i vår ”collegevardag”. Lektioner, läxor, löpträning och volleyboll. Känslan av att vara en västerländsk afrikan.
Samvetet snurrar.
