Publicerad 31 oktober 2011 kl 15:04 av Jon Philipson
Nu är snart ännu en månad över och det innebär att jag får tacka för mig. Det har varit trevligt att få sprida lite tankar och ord om mitt liv här i Singapore mm. Ni har ju precis gått in i vintertid och det innebär mörka kvällar, men det finns ljus mitt i mörkret också, kom ihåg det!
Jag kommer att dyka upp här på IKON mer framöver, exakt när, var, hur är inte bestämt men håll utkik!
Som sagt, tack för att ni läst, på återseende!
Jag tänkte avsluta med två bilder från IKEA här i Singapore. Skönt att ha något ställe att ”fly” till och äta riktig mat!!
Publicerad 29 oktober 2011 kl 10:52 av Jon Philipson
Att befinna mig i denna multinationella organisation som UMU är har öppnat upp mina ögon för nya saker. Jag har lärt mig mer om att fungera i grupp tillsammans med folk från alla möjliga länder, kulturer och blandade åldrar. Att komma från en kultur in i ett sammanhang med folk från flera olika kulturer är något speciellt. Men mest av allt har jag insett vilken gåva och styrka det finns i att blanda människor från olika generationer.
Asien är präglat av mentaliteten att unga ska se upp och respektera de äldre oavsett vad. Man öppnar sällan munnen emot någon äldre och säger vad man tycker. Men under denna skola har jag sett hur vi som ledare, den yngsta på 18 år till den äldsta på 77år tillsammans fått visa vilken styrka det finns i att vara blandade åldrar. Detta har öppnat upp många människors ögon. Jag tror inte bara detta ”problem/dilemma” finns i Asien, utan även i Sverige och många andra länder.
Om vi läser i gamla testamentet så ser vi tydligt hur Gud valde ut unga människor till att bli ledare. Josua blev utvald av Gud att ta över efter Moses. Hans uppdrag var att slutgöra uppdraget att föra Israeliterna till det utlovade landet. Genom detta kan vi dra slutsatsen att Gud vill resa upp unga människor till att bli ledare.
Men å andra sidan så ser vi också hur avgörande det är för unga människor att ha de äldre vid sin sida. Unga behöver lära sig att vara ”vapenbärare” åt de äldre. Att gå sida vid sida i respekt för de som gått före och bli tränade för att senare ta över. Josua kom inte av sig själv och blev den ledare han blev. Det var tack vare hans överlåtelse till Gud och att gå sida vid sida med Moses och lära sig av honom, som han senare kunde ta över. Samtidigt tror jag att de äldre har mycket att lära från de yngre i form av hur samhället fungerar nu och vad som är aktuellt för stunden.
Ofta så missar vi detta och delar istället in oss i olika generationsgrupper och ser ner på varandra. Det är så lätt för unga att säga att de gamla är tråkiga och inte fattar något. Samtidigt kan äldre lätt se ned på de unga och tro att de inte kan något. I mitten av detta så finns det en tredje grupp av människor. De som är någonstans i mitten.
Jag hörde en man beskriva just om hur vi ofta kan missa dessa människor. De som inte räknas som gamla men inte heller unga. Han berättade om hur denna grupp av människor spelar en viktig roll i detta ”pussel”. Dessa människor har en relation till de äldre och till de yngre som de andra inte har. De kan relatera både till yngre och äldre på ett väldigt unikt sätt och föra oss alla samman.
Gud har kallat oss till att vara ett i Kristi kropp. Därför tror jag att det är väldigt viktigt att vi kommer samman från alla åldrar och lär oss av varandra! Lära oss att bli ett i Kristi kropp! Förstå att ålder eller erfarenhet inte spelar någon roll för Gud. Han kan använda vem han vill, gammal som ung!
Just nu sitter jag utanför vårt klassrum där undervisning pågår för fullt. Själv så försöker jag få lite annat gjort samtidigt som jag försöker komma på något att dela med er. Som sagt undervisning är i full fart här och veckorna bara rullar på. Kan knappast inse att Sverige går in i vintertid i helgen och att november månad börjar nästa vecka. När jag lyfte från Arlanda i mitten av Augusti så var det fortfarande sensommar och man kunde gå i shorts och t-shirt. Men nu antar jag att det är annorlunda. Om jag ska vara ärlig så saknar jag hösten lite. Att få gå runt i jeans, hoodie och en jacka och se löven falla ned är ändå något speciellt. Istället får jag nöja mig med en värme och fuktighet som slår allt jag varit med om innan.
Som jag berättat innan så är jag ändå så sjukt glad av att vara här. Att se människor få förvandlas under en sådan här tid. Alla talare och veckor här är inte lätta och folk kommer kanske inte ihåg allt. Men det syns tydligt att människor får sina ögon öppnade mer för vem Jesus är. Små frön börjar växa inom folk och visioner och framtidsdrömmar börjar komma upp.
Snart (början av december) är det dags för oss alla att ge oss ut på ”Outreach”. Efter att då haft 3 månader av undervisning så är vi redo att ge oss ut till olika länder för att sprida Jesus till människor. I vår klass är vi 3 olika team, men pga att många av destinationerna är så kallade ”stängda” länder, så kan jag inte här skriva vart vi åker. Med stängda länder så menar jag att kristendomen är förbjuden och mission sker hemligt och ”underground”, men det är riktigt spännande äventyr och uppdrag vi har framför oss!
Publicerad 22 oktober 2011 kl 12:49 av Jon Philipson
För ett tag sedan så läste jag en intressant artikel på tidningen ”Dagen”:s hemsida (http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=277772). Där tog en man upp och pratade om boken ”The McDonaldization of the Church”. Författaren beskriver i sin bok hur han uppfattar att kyrkan går mer mot att bli slätstruken och förutsägbar för de som verkligen längtar efter en radikal förändring.
Först vill jag säga att jag tycker det är dumt att dra alla kyrkor över ett streck och säga att ”kyrkan” är på detta sätt. För jag har sett många kyrkor, även i Sverige där väckelse sker och människor kommer till tro. Sedan vill jag inte använda ordet ”kyrka” utan jag föredrar ordet församling bättre. Kyrkan för mig är en byggnad, men församlingen är där människor träffas för att dela livet och sin tro.
Men när jag läser texten om boken så blir jag ändå inspirerad. Jag tror att det finns många bra poänger i budskapet. Vi ska inte döma varandra och våra församlingar. Men jag tror vi kan se detta som en väckarklocka. Se över det vi gör, och se om det verkligen är det rätta.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg behöver vi lägga våra liv och det vi gör i Guds händer. Att låta honom tala till och hjälpa oss att lägga en djup grund som gör att vi på sikt kan se människor komma till tro. Av erfarenhet så har jag sett hur lätt det är att driva ungdomsmöten, gudstjänster mm på erfarenhet, gamla rutiner och så kallade ”vinnande koncept”. Men jag tror det är då, när vi inte låter oss ledas till 100 % av Gud som våra möten kan bli förutsägbara och slätstrukna.
Jag tror att vi i Sverige behöver något nytt. Fler församlingar som tydligare står upp och visar enhet och jobbar tillsammans över samfunden för att Jesus ska vara mer synlig i vårt land.
Just nu är vårt land på väg i motsatt riktning. Hela samhället öppnar upp för allt möjligt att komma in och samtidigt så tas det som vilar på kristen grund bort. Det blir mer och mer okej att håna och skämta om kristna. Men så fort någon skämtar om annat som är socialt acceptabelt så kan man bli anmäld och stämd mm. Jag håller med vad Marcus Birro skrev i en krönika på Aftonbladet för en tid sedan. Han beskrev hur vi kristna behöver resa oss upp och stå för vad vi tror på och inte acceptera samhällets påhopp mot oss.
Så låt oss tillsammans stå upp för Jesus och be om styrka och vägledning för våra församlingar. Detta för att vi tydligare ska se Guds plan och att vi vågar anta utmaningarna som kan komma. Kanske det vi gör är det rätta, kanske har Gud en ny plan, en ny vision. Men vad vi än finner så låt oss gå den vägen. Om vi vill vara en del i en väckelse så tror jag att vi behöver gå tillbaka till Bibeln och söka Gud. Börja i oss själva och sedan i våra församlingar. Hjälpa varandra att komma närmare Gud och tillsammans se hans visioner.
Fil 4:13 ”Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft.”
Publicerad 18 oktober 2011 kl 10:40 av Jon Philipson
Singapore består ju i stort sett bara av byggnader, höghus, bostadshus mm. Det är inte mycket utrymme för gräs och fina parker här. Men en del av Singapore får mig att påminnas av exotiska länder med fina stränder och blått vatten. Det finns nämligen en halvö som heter ”Sentusa Island”. Där ute finns en hel del nöjesattraktioner som ”Universal Studios”, 4D biograf utomhus, skydiving inomhus, restauranger, segway-turer mm. Men det som är det bästa är nog ändå stränderna som finns här ute. Jag nämnde ju att de fick mig att påminnas av exotiska länder, men riktigt så bra är det nog ändå inte!
Stränderna ligger inhägnade längs kusten av små öar. Sanden är till stor del importerad från Australien men det är fint här. Det har blivit ett par turer ut hit under tiden bakåt. Det är så skönt att komma ut hit, bort från all stress och bara få koppla av.
Detta får mig ännu en gång att inse hur komplett Singapore är. Det finns ju verkligen lite av allt här!
