Daniel - Ikon 1931

Bloggat av Daniel Wistrand

(134 inlägg)

Krunegårds evangelium

Publicerad 15 februari 2012 kl 18:30 av Daniel Wistrand

Såg ni Grammisgalan igår? SÅG NI??
Jo, jag vet svåra, sammanbitna artister, en övertaggad Ola Salo och två år gamla covers nominerade som årets låt (asså Septembers ”Mikrofonkåt” – hejhej 2010).

Men där fanns också något mycket vackert. Jag pratar om Markus Krunegårds framträdande. Han satte sig bakom pianot och serverade en första aptitretare från kommande skivan ”Mänsklig värme” (visst måste man bara älska den albumtiteln??).

Hans låt ”Aska är den bästa jorden” skar som en kniv rakt igenom den där skitnödiga galan. För mig var texten ett rent evangelium. En hoppfull och genomärlig insikt om det vackra i att sluta stånga sig blodig, att våga dö från sig själv för att något nytt och bättre ska få gro ur askan.

”Det är först när man ger upp, som det blir något nytt.

När man släpper taget, tar man steget.

Jag vet hur ont det gör när hoppet dör.

Men askan är den bästa jorden, även fast du inte tror det.

Du kommer att födas och dö, och födas igen, så länge du hör musiken.”

Världsklass. Kolla in framträdandet själv här. Du hittar det 45 minuter in i sändningen. Resten av programmet kan du skippa, jag lovar dig. Du missar inget.

Läs vidare inga kommentarer

Att bygga om

Publicerad 13 februari 2012 kl 13:58 av Daniel Wistrand

Vi har delvis gjort om vår layout i papperstidningen inför nya numret av IKON1931. Så här skriver jag om det i senaste ledaren.

Hör gärna av dig med vad du tycker om förändringarna, jao!

I min kyrka har det byggts om under hösten. Byggdammet har legat som en tät dimma i nedervåningen. Allt man anat om man kikat in har varit utrullat papper på golven och lukten av färg, spackel och hantverkare.

Så kom helgen och den ledarkonferens som skulle inviga de nya lokalerna. Vi var många på den konferensen som häpnade. Borta var silvertejpen som provisoriskt lagat den trasiga parketten. Ur röran av färg, spackel och utrullat papper reste sig nu något vackert, modernt och ljust.

Att göra tidning handlar också om att då och då ”bygga om”. IKON1931:s formspråk har sedan starten varit tidningens själ. När vårt tryckeri åker runt för att möta nya kunder, har man med sig en trave IKON-nummer som inspiration. Vi är stolta över det. Samtidigt vill vi hela tiden framåt som magasin. Vi vägrar låta golvet förfalla tills parketten måste lagas med silvertejp. Därför har vi under hösten jobbat vidare med vår form. Du som är van läsare kommer både att känna igen dig och märka en del nytt tänk.

Ledarkonferensen som invigde kyrkans nya källare avslutades med ett föredrag av Erwin Mcmanus. Han är pastor i Mosaic church i Los Angeles – en församling som blivit känd för att just ”tänka nytt”. Nyligen skänkte man bort sin jättekyrka och började i stället mötas på klubbar i L.A. Erwin Mcmanus talade om hur less han blivit på en mening från Predikaren i Gamla testamentet: ”Det finns ingenting nytt under solen”. Trots att han älskade Predikaren vägrade han förlika sig med de där orden. Inget nytt.

Visst, tider kommer och går och samma gamla problem upprepar sig i nya generationer. Men den kristna tron handlar ändå om förnyelse. ”Se jag gör allting nytt” sa Jesus. Och så gjorde han det. Vände upp och ner på världen och öppnade himlen på vid gavel.

Som kristna är vi kallade att tänka nytt. Att explodera i glödande kreativitet mitt i februarislasket. Det är därför vi på IKON1931 bygger om i årets första nummer. Ett nummer fyllt med bra läsning:

Läs om Deportees-sångarens starka tro, om DJ Yugo Boss som pendlar mellan kyrkan och klubben, om de kristna kamratstödjarna Anna och Sara och om gemenskapen i bandet Hansam. Och missa för allt i världen inte vårt tema om press och prestationsångest med bland andra artisten Emil Jensen och teologen Maria Karlsson. Enjoy.

Läs vidare inga kommentarer

En röst utan slut

Publicerad 13 februari 2012 kl 0:36 av Daniel Wistrand

Jag gick en promenad i en främmande förort i morse. Jag gick där i solen i väntan på gudstjänst. Världen badade i ljus, ett par minusgrader och en sovande dotter i barnvagnen. Det kändes nästan för bra för att vara sant, tänkte jag och styrde stegen mot Statoil för att köpa morgonkaffe och en bulle. Och det var för bra för att vara sant. Jag såg orden på långt håll. De gula löpsedlarna skrek ut nyheten: ” Whitney Houston hittad död inatt”.

En av vår tids största röster har tystnat. När hon var som bäst hade Whitney en röst som liksom aldrig tog slut. Där fanns inga begränsningar. Inget tak som stoppade höjden. Bara frihet.

Har ni sett friidrottstävlingar när en höjdhoppare får till ett ofattbart hopp? Ni vet, när de glider så där löjligt lätt över ribban med flera decimeter till godo. Kommentatorerna skriker och man får se på reprisen om och om igen. Ungefär så minns jag Whitney Houstons röst. Den gled högt över alla hinder – fri och otyglad.

Whitney Houston använde hon sitt instrument som ingen annan sångerska gjort, varken före eller efter henne. Nu är hon borta. Så outsägligt tragiskt. Jag hoppas att hon sjunger den här låten i himlen.

Läs vidare inga kommentarer

Åhlén och kulturrevolutionen

Publicerad 15 oktober 2011 kl 15:47 av Daniel Wistrand

Ett rykande hett IKON-nummer landade i brevlådorna igår.

På sistasidan har artisten David Åhén skrivit en fantastisk krönika. Han skriver om sin pappas bortgång, om sjukdomen, bönerna och hoppet om evigheten.

Men när jag såg tidningen igår var det något annat jag tänkte på. När jag såg bilden på David kände jag liksom igen känslan. Tonen i bilden.

En kollega slog huvudet på spiken. Kulturrevolutionen i Kina.

Lika som bär, eller hur? Döm själva.