Succéförfattaren som söker svar
Publicerad 15 december 2011 kl 3:00
Amanda Svensson skrev sin första bok på gymnasiet. Den blev en succé. Nu är hon tillbaka med en ny bok som bland annat nominerades till Augustpriset. För IKON1931 berättar hon om längtan efter något mer än dansgolvsbeatsen. Om hungern efter det bestående och om sökandet efter Gud.
På Café Kungsgatan i centrala Malmö, i samma kvarter som hon själv bor, sitter Amanda Svensson. Hon är 24 år och i höst aktuell med sin andra bok, Välkommen till den här världen:. Men Amanda hamnade i tidningar och blev intervjuad redan 2008, då hon debuterade med kortromanen Hey Dolly. Kritikerna tog jublande emot den färgsprakande och frispråkiga Dolly, som kastade in läsaren i en både humorfylld och sorgkantad värld av nästanvuxenhet och meningssökande: ”Så här ligger det till: jag föddes för att stå rakryggad i cocktailklänning med de största diamanterna runt min hals. Inte för att stå naken med skrynkliga fingrar och tår i ett badrum som luktar kattbajs.”
Amanda skrev Hey Dolly som projektarbete under sitt sista år på gymnasiet, och många häpnade över att hon bara var något år äldre än sin artonåriga hjältinna.
– Jag har nog alltid känt mig vuxnare än vad jag är, säger hon och skrattar åt sig själv. Det påtalades som en grej att jag var en så ung debutant, vilket jag hade räknat ut skulle hända, men ibland upplevde jag det som att jag var inne och tassade på nåder. Som att det var något lite gulligt jag höll på med, eller som att de riktiga vuxna satt och tänkte ”här kommer du och försöker vara fräck och provokativ”. Men det var aldrig poängen – jag skrev bara världen som jag såg den.
Hon har skapat berättelser sedan barnsben, men under tonårstiden låg skrivarambitionerna i dvala. Då tyckte hon att författaryrket kändes självupptaget att vilja ägna sig åt, när det samtidigt fanns så mycket olycka i världen.
– Att vilja bli författare kändes som motsvarigheten till ett lyxproblem – på samma nivå som att vilja bli skitrik eller skitsnygg liksom. När man kunde bli människorättsjurist.
Med Hey Dolly släppte tvivlen, och i september kom Amandas andra roman ut. Precis som många andra hyllade debutanter kände hon en viss press när hon skulle följa upp sin första succé. Men rosorna har under hösten regnat över Välkommen till den här världen:. Och Amanda blev nominerad till Augustpriset, ett av Sveriges största litteraturpris.
Idén till den andra boken kom när Amanda 2007 började jobba på Tivoli i Köpenhamn. Med den elektriska storstaden i bakgrunden började hon en kväll planlöst skriva vad som skulle bli de första raderna om bokens huvudkaraktär Greta. Hon ville berätta en historia om spänningen mellan det hemtama Malmö, och det lockande och levande Köpenhamn. Men också om spänningen mellan ett ytligt trendkänsligt yttre och det inre.
I bokens inledning skriver Amanda att ”Gretas hunger är väldig & vacker” och precis som i Hey Dolly anas under ytan hos karaktärerna ett meningssökande och en längtan efter något mer än dansgolvsbeatsen.
– Alla hungrar de efter en trygg punkt, att något ska vara bestående eftersom allt annat rör sig. Men det vet de nog inte riktigt själva. Sen är väl det en del av ungdomens villkor att hungra mer än man får. Och känslan är typisk för vår tid. Vi uppfostras till att tro att vi ska kunna få allt, men det kanske faktiskt inte stämmer.
Amanda ger långa svar på mina frågor, och jag slås av hur snabbt och precist hon formulerar sig. Och av skämten och humorn som ständigt anas i de skiftande tonlägena.
Välkommen till den här världen: är ett triangeldrama. Den sköra astmatikern Greta flyttar till Köpenhamn i jakt efter lyckan på klubbarnas dansgolv. Där träffar hon den snygga men hyperkänsliga Simon, som i hemlighet bär på diagnosen oälskbar. Simons bästa vän är den hämningslöse Claus, som snart upplever att Greta tar hans vän ifrån honom. Tematiken kan tyckas sliten, men den bärs av samma oväntade och träffsäkra språk som Amanda har när hon pratar.
Så här kan hon skriva: ”Kärlek ska vara som en stor, okänd kontinent. Man landstiger, och sen vill man ägna resten av sitt liv åt att bygga bo och slakta ursprungsbefolkningen.”
Men Greta, Simon och Claus brottas inte bara med kärleken. Amanda bekräftar att det också finns ett spår av andligt sökande hos dem.
– Det är väl i förlängningen vad sökandet efter trygghet och en fast punkt är.
I boken är det ingen av karaktärerna som söker efter svar i religionen – men Gretas kärlek till klubblivet gränsar till det religiösa, och hennes känsla av hänryckning och hängivenhet i dansgolvets gemenskap leder tankarna till en karismatisk församling.
– I en annan tid eller kontext hade nog Greta kunnat hamna i en väckelsesekt. Bara där hade funnits tillräckligt med extas.
Karaktärernas längtan efter en trygg punkt är något som Amanda kan känna igen hos sig själv. Men det är en längtan som också skapar oro. En oro över att inte vara tillräckligt närvarande i sitt eget liv, eller en rädsla för att fatta fel beslut. Tänk om det jag längtar efter går mig förbi, eller finns någon annanstans?
– Jag vet inte om jag själv kommer att hitta fram till ett svar. Men förhoppningsvis. När min bok slutar vet man inte hur det ska gå – det hade känts falskt att avsluta med att skriva att alla nu hade hittat helt rätt. För det gör man väl aldrig. Men jag inbillar mig att livet kommer att vara lättare när man är fyrtio. Mamma har i alla fall slagit i mig att livet blir bättre för varje år. Och till sist är kanske sakernas tillstånd något man lär sig hantera, och frågorna blir inte lika akuta.
När jag frågar om hon tror på Gud blir hon eftertänksam.
– Jag tänkte på det innan jag gick hit i morse faktiskt … Jag tror på Gud. Jag har svårt att köpa allt som associeras till den kristna tron, men jag upplever den som väldigt förlåtande. Att Jesus har dött för vår skull – att människor är felbara men att det är okej – ser jag som det ultimata kärleksbudskapet.
Amanda tror också att det finns något bortom döden, något som ställer allt till rätta.
– När man verkligen tänker på det finns det så mycket som är svårt att förstå. Till exempel rymdens oändlighet. Man är väl logiskt skolad helt enkelt – man tänker ju att det måste finnas ett svar. Och när jag tittar mig omkring så ser jag att världen har så många hemligheter som antyder att det faktiskt finns en högre mening, eller en Gud.
Fakta / Amanda Svensson
Ålder: 24 år.
Bor: I Malmö, där hon också är uppväxt.
Tycker om: Att ligga i soffan och läsa.
Aktuell med: Augustprisnominerade boken Välkommen till den här världen:.
Gav 2008 ut den kritikerrosade kortromanen Hey Dolly.
