Ikon1931

Publicerad 22 februari 2013 kl 8:06

Föreställningen Växtvärk handlar om vägen från barnatro till vuxentro. När 22-åriga Klara Edvardsson såg den kände hon igen sig väldigt mycket i vad journalisten Carl-Henric Jaktlund och musikern Michael Johnson berättade om. Så en månad senare bestämmer hon träff med dem för att kanske få hjälp i alla frågor och tvivel.

Jag minns mina tidiga tonår. På Alla hjärtans dag delade jag ut geléhjärtan och bibelord inslagna i cellofan, och i korridoren på min lilla högstadieskola ropade de äldre killarna i skinnjacka ”Jesus” efter mig. Jag tog det som en komplimang och hade alltid svar på tar. Osäker på mig själv, men säker på Gud. Men så minns jag också gymnasiet. Hur min tro förändrades och inte längre var så svart-vit. Jag började bli vuxen, men det kändes inte som att det var vad man borde bli. Så jag försökte ta tag i det. Förändra mig. Följa Gud ”på nytt”. Gick bibelskola och jobbade på en kristen organisation. Och plötsligt kändes Gud mycket mer självklar igen, svaren var än en gång lätta. I bubblan är allting enkelt.

Men i höstas hamnade jag i en annan stad, med en helt annorlunda kultur än den inramade frikyrkokultur jag var van vid. Och så började den där förvirringen smyga sig på igen. I samma veva gick jag på föreställningen Växtvärk av Carl-Henric Jaktlund och Michael Johnson – och med en stor smäll sprack plötsligt bubblan jag trott mig lämna för länge sedan. Jag insåg att jag hade ”växtvärk”. Samma natt skrev jag frustrerad i min dagbok om alla tvivel som plötsligt kom till ytan, ångest jag aldrig känt förut, frågor som inte alls hade så bra svar som jag en gång tyckt. Det kändes som om karusellen jag åkt hela livet och tyckt varit fantastisk plötsligt gjorde mig åksjuk. Ville jag verkligen fortsätta?

En dryg månad senare möter jag Carl-Henric Jaktlund och Michael Johnson igen. Vi äter lunch och jag får ställa några av alla de frågor jag har – kanske kan de, som själva gått igenom denna andliga växtvärk, hjälpa mig vidare?

Er föreställning Växtvärk handlar om att få en vuxen tro. Men vad är det?
Carl-Henric Jaktlund (CHJ): För mig har vuxentro blivit det som kommer efter tonåren. Det handlar om att stå på egna ben och våga upptäcka att saker är grå, inte bara svarta och vita.
Michael Johnson (MJ): Jag växte upp i kyrkan och döptes när jag var elva år och hela den biten. Men det kulturella runt omkring, att alla gör på samma sätt och tänker lika, fick mig att tvivla. Inte på Gud men på varför man ska vara en aktiv troende och gå till kyrkan. Vad är grejen med att vara kristen, bortom de sociala koderna och invanda mönstren?

Men vad kom ni fram till då? Det är ju de där frågorna jag står i nu.
MJ: Gud är väldigt icke-frikyrklig. Jag trodde på allvar väldigt länge att om man vill något med sin tro, då sjunger man en viss typ av lovsånger, använder en viss vokabulär och är tjenis med alla i kyrkan. Men Gud är mycket större och rikare än så.

I din låt, Michael, ”Ordning bland minnen”, sjunger du ”Jag byggde höga murar av bekännelser och löften, förblindades av alla stora ord”… Det känner jag igen mig jättemycket i.
MJ: Att bygga en mur är ju ett sätt att försvara sig, och det har man nog ett behov av när man växer och utvecklas i känsliga åldrar. Men när tiden är mogen måste muren få rasa.

Har ni några konkreta tips på hur man går igenom ”rivningen” bäst?
CHJ: Lyssna på dig själv, var ärlig med vad du finner och håll det inte för dig själv. Lita på att när du lyssnar, söker och öppnar dig på det sättet, då är Gud närvarande! Och dela det med vänner, gärna äldre som du har förtroende för och som kan vidga din värld. Man måste fråga sig ”Vad tar jag med mig och vad lämnar jag kvar?” och våga upptäcka större vyer och perspektiv som inte fanns i familjen eller hemförsamlingen.
MJ: För mig handlar det om att be Gud om att få våga vara den jag är. Jag har många gånger gjort och sagt det som förväntas för att smälta in i kyrkan. Det gjorde att det tog ett tag innan jag fattade hur komplex både jag och Gud är.

Hur hittar man meningen med sitt liv?
MJ: En svensk evangelist som hette Frank Mangs talade väldigt mycket om ”den inre tonen”. Han menade att det finns en ton som Gud har lagt ner i varje människa. Men den tonen, Guds röst, är ständigt hotad av alla yttre saker som hörs mycket mer – inte minst högljudda pastorer. Meningen hittar jag tack vare att jag ägnar mitt liv åt att utforska den här inre tonen. Den hjälper mig att bli sann som människa. Det kan ju låta väldigt flummigt, men jag tror egentligen inte att det är det. CHJ: Hittar vi fram till Gud, då hittar vi fram till oss själva, till andra och den här världen. Jag förstår att en del tycker att det låter som nonsens, för stort och oprecist. Man vill ha sju nycklar till snabb framgång i stället, typ.

Men om man hittar tonen inom sig kanske man utifrån det kan välja vad man ska bli?
MJ: Min sång Dit du djupast vill gå sätter väldigt mycket ord på det jag precis försökt förklara. Texten är såhär: ”Dit du djupast vill gå, har ditt hjärta redan farit. För länge sen, sen många år, och du som undrat var det varit”. Den handlar om att du inte vågar tro det bästa, det högsta och det godaste för ditt liv. Det som är så fantastiskt, det kan inte du vara värd. Så i stället tänker du mindre saker för ditt liv än vad Gud har tänkt. Men ditt hjärta har redan gått dit Gud vill att du ska vara.
CHJ: Så utmaningen, och meningen med livet, är att hinna ikapp sitt hjärta kanske? Det finns där någonstans. Ibland har vi upptäckt det men vågar inte gå för vi är rädda för vad andra ska tycka och tänka, och hur det ska bli då. Eller så har vi inte upptäckt att hjärtat farit iväg, så vi känner en vilsenhet. Men det är det djupaste vi kan göra – hinna ikapp vårt hjärta.

Jag ler när jag lämnar lunchen. Den befriade mig inte från min växtvärk, men samtal är smärtlindring och nu vet jag vad jag gör. Jag spejar. Någonstans, bakom allt bråte, syns nog målet. Mitt hjärta, var är du?

Fakta: Växtvärk
– En föreställning av och med musikern Michael Johnson och journalisten Carl-Henric Jaktlund om att få en vuxen tro.
– Har framförts på 18 platser runt om i Sverige.
– Den 19 april kommer Växtvärk till Eskilstuna, den 20 april till Mariestad och den 21 april till Mullsjö.

Klara Edvardsson

Jag heter Klara, jag är tjugiotvå år gammal och har just flyttat till Malmö. Jag pluggar radioproduktion, undrar vad sjutton det ska bli av mig och är frustrerad över lite allt möjligt för tillfället. Drömmer om att se allt men kommer ingen vart. Har en frys full av glass, hallon och hembakta bullar, en kyl av mejeriprodukter och pesto. Borde jogga mer men stannar hellre och ser på havet i solnedgången. Det här är min blogg i höst. Välkommen.