Ikon1931

Publicerad 5 april 2012 kl 5:10

 Hon har jämfört sig själv med en nunna, men har svårt för ordet Gud. Artisten Frida Hyvönen söker ständigt högre syften i musiken. På nya skivan är hon inte längre ensam vid ett piano, utan använder större  arrangemang för att ta reda på vilka vi människor egentligen är.

Piano och sång. Bara piano och sång. Det är ungefär det första jag tänker när Frida Hyvönens namn kommer på tal. Det var i alla fall en bild som till stor del stämde när hon 2005 släppte sitt hyllade debutalbum Until Death Comes. Det enda som ackompanjerar Fridas sång, på i princip varje låt, var hennes eget enkla och raka pianokomp.

– På första skivan hade jag ingen lust att använda några andra instrument än piano och sång, jag ville sätta en ton för mig själv. Tidigare hade jag medverkat på många andras låtar, körat på någon refräng och så där, men aldrig riktigt känt vad som var min egen musik.

Det var inför en konsert 2003, då hennes bandmedlemmar inte kunde vara med, som hon testade att kompa sig själv för första gången inför publik. Det visade sig hålla och snart kände Hyvönen fördelen med att vara ”hon som spelar piano”.

– Vid den tidpunkten var det ingen annan i Stockholm som spelade popmusik med bara piano och sång så det blev ganska utmärkande. Det var nog väldigt mycket i tiden för i samma veva började Regina Spektor och många andra pianospelerskor att uppmärksammas.

Men nu har sju år gått. Instrumenten har blivit fler och arrangemangen mer omfattande. Och processen att hitta ett nytt sound känner hon lika del bävan som lust inför.

– Jag har aldrig spelat i band eller vuxit upp med att harva i en replokal. För mig var det väldigt spännande att spela med till exempel en trummis. Där är jag nybörjare, trummor och bas har varit de mest exotiska instrumenten för mig. Alla klaviaturer, röster och stråkar är mycket enklare.

Vad är drivkraften i det du gör?

– Det är väldigt mycket ett utforskande. En längtan att utforska min värld och det som jag upplevt. Men jag funderar inte särskilt mycket kring vad jag har för mål, jag vet bara att jag vill skriva musik. Det är väldigt naturligt för mig och jag tänker att människan är kreativ – det är
en stor del av vilka vi är. Vi skapar. Vi bygger. Vi uppfinner. För mig är musikskapandet mitt sätt att vara kreativ.

I ditt sommarprogram häromåret sa du att du följt ”en flamma”. Vad menade du med det?

– Jag menade den del av oss som är kopplade just till skapandet. Jag kan inte säga att det är något som jag har kommit på själv, det kreativa tror jag finns hos alla. Ibland är det naturligt men ibland vet man inte riktigt vad man söker, man har ingen kontakt med flamman eller vad man ska kalla det.

På nya skivan, To The Soul, som spelats in i Benny Anderssons nya studio på Skeppsholmen i Stockholm, målar en stor ljudbild de nästan episka berättelserna.

– Nästan varenda låt på skivan handlar om vad vi människor egentligen är. Vissa låtar, som Farmor, kretsar kring generationsskiften och mycket handlar om död och fortplantning. I The Wild Bali Nights sitter jag och tittar
på skaldjuren på en strand. Samtidigt har några rika opererade lyxfruar från Ryssland fest vid baren. Jag sitter där på gränsen mellan de två märkliga världarna och funderar på om jag ska välja sida liksom.

Vad tänker du om Gud?

– Ju mer jag tänker på själva ordet, desto mer tror jag att Gud är skapandet. Men ordet Gud är svåranvändbart för mig, mycket på grund av religionerna. Det har använts i maktens tjänst, ofta som pekpinne.

– När jag var liten var jag väldigt högtidlig. Jag gillade ritualer och kyrkobyggnader och var nog religiös på något sätt. Alla som hade någon form av tro var i mina ögon aningen finare. Jag hade nog fått mycket från mormor som jobbade i Svenska kyrkan. Det var syträffar, kyrkans barntimmar och ibland läste hon texter i kyrkan. Egentligen ville hon nog bli präst. Jag beundrade henne mycket.

Du har liknat dig själv vid en nunna.

– Ja, men på relationsfronten stämmer det inte längre. Jag har nämligen gift mig. Däremot känner jag att jag precis som en nunna fokuserar på något som för mig har ett högre syfte. Samtidigt kan jag känna ett slags tvivel och fråga mig om det verkligen är värt att lägga tid på. Jag tillhör inte en särskild religion, men jag tror på skapandet och kreativiteten och det delar jag ju med alla religioner och livsåskådningar.

Frida Hyvönens musik har sedan debuten utvecklats till något annat än ”bara piano och sång”. Just nu är hon mitt inne i de intensiva förberedelserna inför kommande skivsläppet och turnén som påbörjas samtidigt. Intervjuerna avlöser varandra. Sedan väntar sommarturnén.

– Det är så mycket man kan förbereda. Allt från vilka strumpbyxor man ska ha i Umeå den 20:e april till att lyssna igenom vinylen med rätt diskant. Nu överdriver jag kanske lite grann, jag har inget strumpschema.

Bitvis har turnerandet varit intensivt och gränserna för vad som är hemma och borta har sedan länge suddats ut. Just nu är det Paris som är hemma för Frida Hyvönen. Och ibland huset i byn Flarken, utanför uppväxtorten Robertsfors i Västerbotten. Dit åker hon för att skriva och där har hon och hennes man de flesta ägodelarna.

När det varit som mest turnerande har Frida varit på resande fot 300 dagar om året. Är det priset man får betala för en musikkarriär? Inte alls, menar hon.

– Det är inte ett pris. Det är en belöning. Jag har ju valt det här själv. Jag har aldrig önskat mig de vanliga rutinerna utan jag vill leva mer flödande.

– Men det finns ett pris, en baksida i mitt skapande. Det är väldigt ensamt och tar väldigt lång tid. Låtarna på den här skivan har jag suttit och jobbat med i stort sett varje dag i ett år. Det kan i efterhand få betydelse för någon  annan men under tillblivelsen är det endast viktigt för mig själv. Där kan jag känna att en stor del av mitt liv är ganska svår att dela med någon. Men jag jobbar på att förminska den delen och göra mer musik tillsammans med andra.

Fakta: Frida Hyvönen

Fullständigt namn: Anna Frida Amanda Hyvönen

Född: 30 december 1977 i Robertsfors

Aktuell: Med nya skivan To The Soul, som släpps 18 april

Tidigare album:  Until Death Comes (2005) Frida Hyvönen Gives You: Music from the Dance Performance Pudel (2007) Silence is wild (2008) Frida Hyvönen Gives You: Music from Drottninglandet (2009)

Oskar Hannler