Ikon1931

Publicerad 15 december 2011 kl 3:00

Vad är egentligen en gudstjänst? Är det en plattform för att presentera kristen tro på ett enkelt sätt för vanligt folk? Eller är det en helig plats med heliga former, där Guds folk möts för att tillbe? Kyrkohistorikern Joel Halldorf och pastorn Eric Andersson är inte överens.

Vem är gudstjänsten till för?
EA (Eric Andersson): Jag tror att gudstjänsten är till för alla. Evangeliet gäller för varje människa och därför vill jag forma gudstjänsten så att den inte blir för svår att ta till sig.
JH (Joel Halldorf): Evangeliet är till för alla, men måste det betyda att gudstjänsten är till för alla? Blandar du inte ihop lite?
EA: Nej, jag tänker att det är i gudstjänsten vi visar evangeliet. Syftet är att väcka tro.

Joel, håller du med om att syftet med gudstjänsten är att evangelisera?
JH: Syftet för mig med gudstjänsten är att Guds rike blir synligt på jorden. Därför har jag inte samma problem med att en okristen kommer dit och inte förstår.
EA: Men det är ju det som är problemet med ditt sätt att se på gudstjänsten!
JH: Eller med Bibelns sätt att se på gudstjänsten, skulle du också kunna säga.
Eric, hur tänker du när du bjuder in folk till en gudstjänst?
EA: Att bjuda med en människa till en gudstjänst är som att bjuda någon till sitt vardagsrum. Där kan man ta emot både främmande och nära vänner. Sedan finns också andra rum. I köket har man kanske de djupare samtalen. I vår kyrka finns det rum för de samtalen i bönegrupper och mindre samlingar.
JH: Men när man kommer hem till någon så vill man ju att den personen ska vara sig själv. Inte att den ska ha inrett sitt hem för att gå andra till mötes. En sådan kyrka signalerar ängslighet. Det blir en kyrka som många kan gilla, men som ingen riktigt älskar.
EA: Jag håller inte med. Jag tror att det är viktigt att män- niskor känner att man kommer till en trygg miljö. Ibland upplever jag vissa gudstjänster som att kliva rakt in i sovrummet. Det blir för privat och internt, på något sätt.

Vad är det mest centrala i gudstjänsten tycker ni?
EA: I söndags kom en tjej fram för att få förbön och sa efteråt till vår ungdomspastor: ”jag tror jag blev frälst hos er i dag”. Hon hade kommit med en kompis för att göra ett skolarbete om olika kyrkor, men fick vara med om något mycket större. För mig är sådana tillfällen målet i allt man gör.
JH: För mig handlar gudstjänsten i första hand om tillbedjan. Gudstjänsten formar oss, gör oss till tillbedjande människor, vända mot Gud.
Hur viktigt tycker ni det är att ha ”rätt” former?
EA: Jag tycker att det finns elitistiska drag i vissa guds- tjänster med speciella riter som skapar distans snarare än inkluderar.
JH: Alla sammanhang har sina språk. Men det som är värt något kan också ha en tröskel.
EA: Absolut. Men vi måste ju också ha tilltro till Guds ord. Det är ju när Guds ord predikas som det händer något, inte när vi gör vissa riter.
JH: Men formerna är också heliga. De knådar in frälsningen i din kropp så att du blir mer lik Jesus. Om formerna blir sekulariserade gör de också oss sekulariserade.
EA: Vår form ger möjlighet för vanliga människor att ta till sig budskapet om Jesus. Vi behöver de här verktygen för att nå ut till alla de som behöver höra. Det är som när Paulus anpassar sitt sätt att tala för att de som lyssnar ska förstå.
JH: Det som bekymrar mig är att ni lär människor som kommer till er kyrka att hela tiden fråga sig – ”vad ger det här mig?” Riktningen mot Gud måste vara steg ett. Harmonin, friden i själen och allt det andra kommer sedan.

Hur ska man nå nya människor i gudstjänsterna då?
JH: Kyrkan är en kropp som man leds in i. Det kan ske via relationer, en hand som sträcks ut och för dig i kontakt med evangeliet. Till slut leds du till hjärtat, det som förser hela kroppen med liv. Gudstjänsten är detta hjärta. Gudstjänsten får inte förväxlas med ”handen”, det vill säga ett evangelisationsredskap.
EA: Jag tror inte att det behöver vara så vattentäta skott mellan ”hand” och ”hjärta”. När evangeliet förkunnas i gudstjänsten berör det människor. Stela former ger distans.
JH: Det finns många exempel på att nya människor möter Gud även i den typ av gudstjänst som jag brukar fira. I orden ”Herre förbarma dig” eller i nattvardens bröd och vin. Det är riter som befriar människan från att vara barn av sin tid och vänder henne mot Gud i tillbedjan. Vi behöver ha tilltro till de formerna.
EA: Men om vi enbart har den här historiska synen på formerna, så blir vi kristna som ett indianreservat. Vi lever i tält och gör eld med stenar, medan resten av världen bygger motorvägar. Till slut blir vi ett zoo som folk kommer och tittar på, men som ingen kan relatera till.
JH: Det är bra att vara folklig, men risken finns att man går för nära tidsandan. Särskilt om man saknar förankring i historien om vad gudstjänsten egentligen handlar om. Det finns otäcka exempel när kyrkan förletts av nazism och kommunism. I dag präglas tidsandan i stället av individualism och kommersialism. Och då är det kanske inte så dumt om kyrkan ibland blir som ett reservat.

PERSONFAKTA
Eric Andersson är pastor i Filadelfiakyrkan i Stockholm. Där jobbar han med att utforma gudstjänster så att de passar nya människor och har bland annat varit med och utvecklat Iphone-appen ”Frid i själen”.
Joel Halldorf är kyrkohistoriker. Han firar gudstjänst på Nya Slottet Bjärka-Säby utanför Linköping. För honom är formerna och ritualerna både viktiga och heliga.

FYRA SNABBA:
Gudstjänst:
Joel: Guds rikes uppenbarelse på jorden.
Eric: Plattform där Gud och människor möts.

Anpassning:
Joel: Vi anpassar oss snarare för mycket än för lite.
Eric: Att möta den som inte tror på en våglängd som den förstår.

Tradition:
Joel: Kristi kropps liv genom historien.
Eric: Något värdefullt, men inte något heligt.

Helighet:
Joel: Guds närvaro.
Eric: Guds närvaro som inte är begränsad till en speciell plats.

Daniel Wistrand

Redaktör på IKON1931. Älskar: Gud, livet, min fru och dotter, tidningar och hiphop. Vill du nå mig? Maila på: daniel.wistrand(a)ikon1931.se